Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
gar, som kunde uppstå, om hjertats rörelser vaknat, och redan
gifvit, hvad som enligt lagarna blott kunde säljas.
Vi öfvergå nu till en teckning af den hedniska qvinnan i
Norden såsom maka.
Om makans rätts-ställning kan belt kort sägas, att
mannen i det vidaste omfång egde öfver henne all den makt, som
fadren förut egt. Forskarena påstå dock, att de flesta äktenskap,
vi känna från Nordens hedna forntid, det oaktadt icke varit
olyckliga; ty, såsom vi från början påpekat, utvecklade sig ofta ur denna
hårda nödvändighet en sedlig känsla, soin, lik ett godt cement,
sammanhöll husets fogar; men från nutida och kristen synpunkt
torde vi i dessa förbindelser fåfängt söka mycket af det, som
vi ej gerna kunna tänka frånvarande, om lyckan skall anses
vara med. Enligt Weinhold kunde t. ex. i äldsta tider en hustru
bortgifvas; ja, till och med säljas; en man kunde få hafva flere
hustrur, om han blott rättsligen köpt dem alla; en man kunde
ingå förbindelser bredvid sitt äktenskap, och äfven de yppersta
män gjorde detta, utan att hustrun dervid egde något att
åtgöra. Likaså kunde en man, trots hustruns böner, utsätta
det nyfödda barnet för vilddjuren, såsom vi sågo af Gunnlögs
saga. Bruket att begagna en uppfostrare, eller så kallad
fosterfader, utestängde också modershjertat från månget barn. An
förfärligare var mannens makt, då han i äldsta tider till och
med saklöst kunde taga sin hustrus lif. — Men så mycket
skönare lysa då de drag af stor trohet och dygd, som nordens
hedna saga onekligen bevarar. Om ett lyckligt äktenskap heter
det gemenligen helt enkelt och torrt: "de lefde länge med
hvarandra, och deras samlif var godt". Men i Njåls saga heter det
om en mans kärlek: "Han älskade henne som sina ögons ljus".
Mången qvinna åter gick i fredlöshet, i landsflykt och i döden
med sin make. Nästan alla de skönaste exempel af kärlek i
nordens gamla skaldesång, Nanna och Balder, Sigyn och Loke,
Sigrun och Helge, Gudrun och Sigurd Fafnesbane, tillhöra det
äktenskapliga lifvet. Först vid hednatidens slut framträda, för
oss synbara, mäktiga drag af känslor, före eller utom
äktenskap. Vi hafva emellertid i detta uräldsta förhållande en
grundval för det verkliga lifvets poesi, från hvilken vår tid kanske
nog mycket vändt bort ögonen.
Som den hedna tiden icke kände till qvinnan annat än
såsom dotter, maka eller moder, och vi betraktat henne i den
första af dessa ställningar, skola vi här hålla oss till makan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
