Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
"fara härifrån". Han visste dock, att detta var en säker och
snar död; ty nu stod han utom lagen och hvem som ville kunde
saklöst döda honom. Gunnar hade kort förut varit hos en god
vän och af honom fått en herrlig hund, Sain. Det är rörande
att se, huru den qvinna, vid hvilken Gunnar så djupt fästat sig,
kunde motstå hans ädelhet, då deremot denna hund, från första
ögonblicket, han såg Gunnar, kände i honom sin herre, och blef
honom trogen in i döden.
Nu drogo Gunnars fiender till Lidarända en natt. Men
ingen fick nalkas gården för Sam. Då klöf en af männen
dennes hufvud med en yx; men i detsamma uppgaf hunden ett tjut
så öfvernaturligt gällt, att alla blefvo förfärade. Då vaknade
också Gunnar i sitt hus och sade: "Hårdt är du nu medfaren,
Sam, min fostre, och så är det väl bestämdt, att det skall vara
kort mellan oss två". Men han beslöt dock att manligen värja
sig. En man kröp upp på taket, att genom dess gluggar se
om han var hemma. Gunnar såg något skymta fram vid
gluggen och stack hårdt ut sin spjutyx. Mannen föll ned, dödligt
sårad. "Ar Gunnar hemma?" frågade stallbröderna. "Det mån
"I sjelfve se efter!" blef svaret; "men att hans spjutyx är
"hemma, det har jag fått veta". Derpå föll ban tillbaka död.
Detaljer af gripande skönhet måste vi nu helt och hållet
förbigå. När striden länge varat, och hvart af Gunnars pilskott
fällt sin man, och när fienderna dragit utaf taket, sprang en
man upp på ’. aggen och högg midt utaf Gunnars bågsträng.
Ett dödande spjutskott blef svaret. Nu fick Gunnar två sår.
Han sade till Hallgerd: "Gif mig två lockar af ditt stora hår
och snon I mig dem, du och min moder, till en bågsträng".
"Gäller detta dig något?" sporde Hallgerd. "Mitt lif gäller det",
sade han, "ty de skola aldrig få makt med mig, så länge jag
kan bruka min båge". "Då skall jag nu", sade hon, "minnas
"den örfil, du gaf mig, och jag bryr mig icke om, huruvida du
"värjer dig längre eller kortare". Så föll Gunnar.
Nu fly vi åter öfver många år. Vi veta att Njåls-sönerna
slutligen också blifvit invecklade i de dråp, som af de båda
afundsamma qvinnorna anstiftades. Efter många skiften bar
detta den frukt, att också Njåls hus står omringadt af fiender, såsom
förr Gunnars. Efter en förfärlig strid sätta dessa slutligen eld
på huset. Sönerna hade stupat eller brunnit i lågorna en efter
annan. Då gick Flose, fiendernas anförare, fram till dörren,
ropade på Njål, och sade, att han ville tala med honom och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
