- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Trettonde årgången. 1871 /
92

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

är att stoppa mannens strumpor och tillse att "såsen icke
fräser öfver"! Så frågar man sig hånande, och låter kanske en
vacker dag locka sig att gå upp och höra på den
"emanciperade" damen, just bara för att få vatten på sin qvarn. Redan
i andanom ser man en benig, muskelstark amazon, med
trotsig hållning och utmanande blick uppträda på talarestolen,
och väntar sig att i hvarje hennes ord finna en förnekelse af
den äkta qvinligheten. Betagen af en profetisk fruktan för den
väntade uppenbarelsen, känner man sig helt flat — helt sviken
i sina förväntningar — då man ser eu qvinlig gestalt, med
behagligt afrundade former och ett ljuslätt anlete, i stilla
värdighet närma sig platformen. Hvarje hennes blick och åtbörd
röjer den finaste medfödda takt; anletsdragen äro regelbundna och
vackra, leendet i hög grad intagande, hufvudet synnerligt
väl-bildadt och omgifvet af en rikedom af snöhvita lockar. Endast
de djupblickande, allvarliga och genomträngande ögonen förråda
hos henne något annat och mer än en behaglig qvinna.
Olycks-profeten blir i första ögonblicket slagen af häpnad — dernäst
förvirrad - derefter betagen — och sist öfvertygad, väl ej
direkt om qvinnans politiska likställighet med mannen, men dock
afgjordt derom, att en qvinna kan förorda densamma, utan att
vara hvarken en furie eller en buse.

IIos Mrs Stanton, säger en hennes vän, återfinnes denna
förening af manligt och qvinligt skaplynne, som hos en man får
namn af snille, men som hos qvinnan sällan hedras med en så
smickrande benämning. Den manliga kraften i hennes själ har
dock icke gjort henne i ringaste mån karlaktig; tal, åtbörder,
hållning, drägt — allt är hos henne af renaste qvinliga art,
Man har liknat henne vid den ädla romarinnan Cornelia. I
hennes föredrag ligger ett visst onämnbart behag, ett "je ne sais
quoi", som är oemotståndligt. Hon fängslar sina åhörare, icke
blott med sina träffande skildringar och bindande
slutledningar, ehuru öfverlägsna de äro, utan fullt ut lika mycket med
makten af sin blotta personlighet. Denna makt är så stor, att
det blifvit sagdt att hon vore i stånd att, likt advokaten,
öfvertyga en åhörarekrets, äfven då hon sjelf ej vore fullt
öfvertygad.

I sällskapslifvet är hon om möjligt ännu mera tilldragande
än på platformen. Hennes lifliga infall och utfall, skärpta af
en qvickhet, som fladdrar genom samtalet likt kornblixt, lysande
utan att bränna, hafva vunnit proselyter för qvinnans sak inom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:59:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1871/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free