Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
icke ville knäböja för den rådande franska smaken. Den störste
af desse frie sångare var dock Bellman (f. 1740 † 1795), med
hvilken Vessel har något, om än icke mycket, gemensamt. Hos
bägge finna vi denna "sorg i rosenrödt"; bägge le genom tårar.
I fru Lenngren (f. 1754 † 1817) eger Sverige deremot en
skaldinna, till hvilken — liksom till den Heliga Birgitta*), fru
Nordenflycht m. fl. — intet jemförligt fins i Danmark-Norge. — Då
Danmark-Norge förlorade Evald 1781 och Vessel 1785; Sverige
Gustaf III 1792, Lidner 1793, Bellman och Kellgren 1795, —
då tystnar sången i Norden. Väl ger Vessel sin lyra i arf åt
Baggesen (f. 1764 † 1826) och Kellgren sin åt Leopold (f. 1756
† 1829). Väl har också Danmark-Norge ännu en mängd mindre
diktare, såsom Tode, bröderna Frimann, Thaarup, Fram, Sander,
P. A. Hejberg, Samsö, Rein, Rahbek, Zetlitz, Malte Bruun o. fl.
Sverige har, bland många andre, till och med ännu en så stor skald
som Franzén, jämte en så skön tänkare som Thorild. Men allt
tyder dock på, att något nytt är i görning. Franska revolutionen
låter det slutande århundradets sol gå ned i rödt; hoppet om
en ny morgon är allmänt, också inom den nordiska
skalde-verlden.
Såsom vanligt kom det nya först till genombrott i
Danmark. Med det gryende århundradets morgonrodnad framstod
Ohlenslæger (f. 1779 † 1850), under det hans svenske jämlike,
Tegnér (f. 1782 † 1846) först skulle ha "fosforisterna", med
Atterbom ff. 1790 † 1855) såsom banérforare, att bryta bygd genom den
allt öfverväxande och qväfvande "akademismen", innan han sjelf
hann fram att deltaga i tvisten mellan "det murkna gamla och det
omogna nya". För det gamla kämpade i Danmark Baggesen, i
Sverige Leopold, understödd af Wallmark. Efterhand som det nya
vann seger, visade det sig emellertid icke tillräckligt renadt från
det främmande, ifrån hvilket det närmast stammade. Nordens
gamla kämpaanda måste väckas. Blott till hälften hade den i
Danmark vaknat med Øhlenslæger. Grundtvig (f. 1783)
fullbordade väckelsen. I Sverige hade den ännu icke väckts alls: detta
skedde genom Geijer ff. 1783 † 1847), Ling (f. 1776 † 1839),
Afzelius ff. 1785) o. fl. Dessutom skulle det nordiska utfyllas
med det kristliga: i detta afseende förhåller sig Grundtvig i en
viss måtto, fast annorlunda, till Øhlenslæger liksom Wallin ff.
1779 † 1830), "davidsharpan i Norden", till Tegnér. Det
hedniskt fornnordiska fostbroderskapet renades då till kristligt ny-
*) Så vida det samfälda Norden ej kan tillegna sig henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
