- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Trettonde årgången. 1871 /
121

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

121

till eget bruk? Vi kunna ej fatta faran men vi känna med den
innerligaste öfvertygelse hvilken välsignelse ett sådant lagbud
skulle blifva för tusentals flitiga och sträfsamma hustrur och
mödrar. Här åtminstone borde betänksamheten fått gifva vika
för — icke ädelmodet, icke billigheten, men rentaf för
barra-hertigheten; här åtminstone borde det hafva hetat: "hvad har
hon rätt att fordra?" icke; "Hur mycket vilja vi gifva?"

Förlidet år, då forslaget om qvinnans valrätt afslogs i
engelska parlamentet, lästes följande uttryck i en tysk tidskrift:
"Vi skola i en framtid med jubel helsa den dag da en
qvinno-rättsfråga faller i en lagstiftande församling med en minoritet
af 94 röster." Frågan hade dä blifvit ansedd värdig en
allvarlig öfverläggning, hvilket redan i och för sig vore en seger.
Ser man saken från denna synpunkt så kunna äfven vi
lyckönska oss åt resultatet, och det så mycket mera som de fåtaliga
försöken att med tal om Xantippor och huskors få
skrattmusk-lerna i rörelse icke vunno genklang, likalitet som det hånfulla
argumenterandet in absurcLum, hvarmed eu och annan ville
möta eller snarare kringgå skäl och bevis. Frågan hade inga
varmare sympathier hos mängden af Kammarens ledamöter, det
märktes alltför väl att den var dem påtrugad och obehaglig,
att de helst sluppit röra dervid, men när nu så måste ske
underkastade de dock saken en allvarsam pröfning. Många
yttranden inneburo ett rättvist erkännande af qvinnans
förtjenster och med glädje hörde man denna fråga framställas af
en man till en samling männer: "om någon verkligen trodde
att fullkomlig lycka kunde finnas i ett så slafviskt beroende, i
ett så fullständigt förlorande af all sjelfbestämningsrätt som
nu är den svenske hustruns lott?" Äfven erkändes att hon långt
ifrån att missbruka tvärtom visat sig fullt värdig att begagna
alla de friheter och förmåner som efter hand kommit den ogifta
qvinnan till del; vidare, att hon i fråga om ordning och
spar-sanihet ofta var mannen vida öfverlägsen och att allt skäl förefunnes
att antaga hennes bristande affärskunskap blott vara en följd
af att hon så sällan fått. befatta sig dermed; — att qvinnan väl
visste sig icke kunna vara engel och icke vilja vara rodocka
utan blott helt enkelt begärde att få vara menniska; — att
denna lagstiftning lade hvende under mannens stolthet och
herrsklystnad för hvilken det vore påkostande att nödgas bedja
om hustruns förtroende, ra. m. m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:59:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1871/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free