Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
sann, men som påtrugad samhället genom en tvingande lag, är
så falsk och olycksbringande. Författaren glöder af medkänsla
för sina fattiga, olyckliga likar, och af hat till deras förtryckare;
och med dessa passioner förenar han fantasiens skapande kraft
och snillets lif. Då hans skildringar sålunda ega både hjertats
och hufvudets, både känslans och fantasiens vältalighet, måste
de göra ett gripande intryck. Skada är, att den ifrige
reformvännen ej inom det praktiska lifvet lyckats angifva ett sätt,
som gör "städet" umbärligt; och än större skada, att han ej
ser eller ej vill se, att orsaken, hvarför så mången känner sig
olycklig såsom "städ", är just afskyn för arbetet, det lofsjungna
arbetet, eller ock laster, hvilka förr eller senare skulle bringat
både den rike och den fattige, både "männen af släggan" och
"männen af städet" i förderf. Vid den närmare granskningen
af Spielhagens roman återkomma vi till samma ämne.
Annu ett annat drag hafva våra fyra författare gemensamt
i den hyllning, de egna redbarheten och pålitligheten i lifvets
alla förhållanden. Det är icke genom kraft, ihärdighet ocli flit,
allena, som författarne låta sina hjeltar vinna ära och välstånd,
utan de framhålla alltid att äfven dessa egenskaper skulle vara
fruktlösa, om de ej understöddes af omutlig ärlighet. Det är i
synnerhet Freytag, som visar den rent praktiska nyttan af ett
rättskaffens tänkesätt, det nära sambandet mellan redlighet och
framgång. Vid en skål, som utbringas för ledaren af det stora
handelshus, der skådeplatsen för Freytags roman är förlagd,
berömmes hans kontor såsom en plats, "der arbetet är en glädje,
och der hedern fäst sina bopålar." Rudorff omfattar samma
åsigter, fast han ej så skarpt betonar dem, och Spielhagen har
i sin hjelte skildrat en natur, så fjerran från allt svek, så
bottenärlig, att han stundom gäckas med sig sjelf för sin simpla
rättframhet. Hos Grimm gör sig denna riktning ej så
omedelbart gällande, ehuru äfven hos honom redlighet framstår som
en kardinaldygd. Om äfven dessa skildringar motsvaras af en
liknande riktning hos national-anden, så är det en
naturnödvändighet, att Tyskland i materielt hänseende går en stor framtid
till mötes.
Ett annat för dessa författare gemensamt drag är den
naturtrohet, med hvilken deras skildringar äro utförda. Denna
egenskap tillhör dock ej blott dem, utan karakteriserar på ett
fördelaktigt sätt den nya tyska romanlitteraturen i allmänhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
