Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
men — menade mamsell Löfqvist — i ett hus, der det var så god
tillgång, som hos majorns, fanns intet hinder för mamsell
Butter-niann att få låna ett eller annat sådant, om hon så ville. Derpå
besåg Susanna, med vidtutseende planer på sitt eget hem, den
ovanligt vackert strukna spisen och de blixtrande kopparkärlen;
och då mamsell Löfqvist försäkrade, att ett sådant kök i hennes
tycke var bra mycket vackrare än salongen med de begge
try-måerna, emedan man der just aldrig märkte när det var söndag
eller hvardag, då inan deremot i ett rum med hvitlimmad spis,
ritad häll, nyskuradt golf etc. genast såg att helgen och
sabba-then trädt in, — då icke allenast instämde Susanna, utan tog
sig till och med djerfheten att litet förläget beundra mamsell
Löfqvists smak, hvaröfver denna blef lika förundrad som smickrad.
Men då i detsamma kaiumarpigan, som med vidöppna ögon
stått och förundrat sig öfver att den stackars mamsell
Butter-mann kunde tala med folk om annat än syarbete, obetänksamt
knuffade hushållerskan i sidan, för att fästa hennes
uppmärksamhet på detta mirakel, drog sig Susanna genast skygg tillbaka,
tog ett tafatt afsked och gick hein.
Hemma låg modren och dusade i en tung och orolig sömn.
Susanna tyckte att den föreföll onaturlig, men lugnade sig, då
modren vid hennes försök att lägga hufvudkudden till rätta
utstötte ett vresigt: "Låt mig vara i fred!" Emellertid låg
Susanna länge vaken denna natt, kanske den fridfullaste hon
hitintills upplefvat, och då hon slutligen infördes i sömnens rike,
såg hon der de unga förlofvade gå arm i arm, glada och
strålande och ibland äfven vänligt nickande åt henne, åt Susanna sjelf.
Modrens sömn på aftonen hade emellertid ej varit god.
Följande morgon låg hon sjuk. Hon yrade emellanåt och låg jemt
och smågrälade tned menskligheten. Ibland kände hon Susanna,
ibland icke. Nu, om någonsin, hade det varit tid att gråta.
Stor lust hade hon dertill; men nej! ännu ville hon försöka att
hålla modet uppe. Hon skötte om den gamla så godt hon
förstod, gjorde snyggt i de begge ruinmen, bad derpå en
grann-flicka, som händelsevis kom in, stanna hos modren, medan hon,
Susanna sjelf, gick bort till soldat Huggs hustru, för att få låna
den äldsta flickan till hjelp under modrens sjukdom.
Under vägen till Huggs soldat-stom undrade Susanna mycket,
hurudant hennes lif skulle bli, om modren nu gick bort. Ilon
kände visserligen, att heta och strida tårar skulle strömma ned
för hennes ansigte, då modrens kista skulle sänkas ned i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
