Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och så slängdes Maja-Lisa fram till Susanna, och stod der
stel och styf och förhärdad, med händerna pa ryggen, just
likgiltig för hvilket intryck hon gjorde.
"Nu skall du bli med mig, Maja-Lisa", sade Susanna, "du
sprang så snällt till källan åt mig i fjol, minns du det? Och så
kan du gå fram till herrgården ett ärende, om jag behöfver.
Vill du bli med mig nu med detsamma, så följs vi åt?"
"Ah ja, det kan jag väl göra", sade Maja-Lisa slutligen
nådigt och med stor bondstyfhet.
"Tänk dä icke på något ledsamt, Hugg", sade Susanna, "utan
tänk på att ni snart kommer öfver denna svåra värken.
Tillsvidare kan Maja-Lisa bli hos mig."
Den sjuke soldaten, frän sitt usla läger, såg på Susanna
med en blick, soiu hon med glädje kunde minnas i sin dödsstund.
Pa hemvägen gick Susanna och tänkte, icke litet bekymrad,
på det ansvar hon nu påtagit sig. Med hennes eget veka, sjuka,
nervösa sinnelag, var det nästan intet på jorden, som mindre
naturligt passade henne än barnauppfostran; ja, hon hade alltid
känt nästan en liten motvilja mot barn. Och dock tyckte hon
nu, att det lag så tydligt för henne, att det var Guds afsigt att
hon skulle hjelpa till att aflyfta den sjuke mannens börda, och
att bjuda till att göra menniska af det stackars förvildade
barnet. Men det var intet roligt verk, det tyckte hon också. Det
var då bra mycket mer behagligt att hjelpa den unga fröken i
går. Men Gud utser offret, tänkte hon slutligen undergifvet, i
det hon steg in till modren, som nu låg i full yrsel.
Det första Susanna använde sin skyddsling till var att springa
till herrgården efter fröken eller mamsell Löfqvist; ty sjelf,
nervös och tafatt, förstod sig Susanna mycket litet på sjukas vård.
Och nu blef det för stackars Susanna en tid af stora
bekymmer, af många tårar, dem hon nu ansåg sig hafva rätt att
gjuta, af mycken ångest och vedervärdighet, och detta just som
hon hade börjat inbilla sig att lifvet skulle klarna litet. Men
hon hade äfven stor hugnad emellanåt, mest af den förändring,
som modrens väsende så småningom undergick. Susanna trodde
sjelf, att det, var sjukdomen, soin gjorde den gamla mindre sträng
och hård; men möjligt var, att äfven Susannas eget förändrade
uppförande verkat dertill. Och mycket förändradt var det
verkligen. 1 stället att lefva endast inom sig sjelf, hade Susanna
nu sina tankar lika mycket fästade på hvad som omgaf henne,
var outtröttlig i sina bemödanden att bereda modren all den be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
