- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Trettonde årgången. 1871 /
250

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

250

Jag ber Herr Ryttmästaren ej anse det som tecken till elakt
hjerta, att jag adresserar honom detta ofantliga bref; det har dock ej
så alldeles skett utan uträkning, ty nu hoppas jag Herr
Ryttmästaren måtte vara kurerad för att begära få se min Journal

när jag kommer hem. —–Det har grämt mig att höra

huruledes som inom Götha Gardie kunde finnas en gnista af
olydnad. Det kallar jag en ofrom själ att kunna störa en
resandes lugn med sådana noveller. Min admiration och min vördnad
för Herr Ryttmästaren upphöra ej en gång, då den lekamliga
delen af mig sjelf lägges i grafven.

27, Trenne af Amerikas ledande qvinnor,

in.

Alice Cary.

Född 1820; död 1871.

Den 14:de sistlidne Februari i New York var en kall och
stormig dag; klockan ett på eftermiddagen, då eljest alla
tankearbetare äro i full verksamhet, sågs i "fremlingskyrkan" (Church
of the strangers) i Mercer Street en utomordentligt talrik
församling af män och qvinnor, de flesta kända såsom mer och
mindre utmärkta skriftställare. De stodo der, alla sörjande, kring
de jordiska qvarlefvorna af en qvinna, som aldrig egt en fiende,
och hvars lif varit ett offer af goda handlingar och goda ord.
Det var Alice Cary, ett namn, säger en af hennes biografer, som
doftar af allt hvad ljuft och ärligt och rent och qvinligt heter.
Om få skriftställare kan man säga så som om henne, att hon
ej skrifvit ett ord eller en rad, som hon i dödens stund hade
velat utplåna. Och dock säger en annan af hennes
minnestecknare: "Vi kunna umbära diktaren, ty hennes verk skall
lefva; men det är hårdt att förlora qvinnan. Hvarje
minnes-kärt drag af hennes älskliga karakter gör det hårdare för dem
som känt henne, att mista henne." Alice Cary synes hafva varit
ett finsträngadt väsende, känsligt för hvarje rent qvinlig instinkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:59:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1871/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free