Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
tukt- o>ch arbetshus sakna utrymme for den mängd, som i dem
måste inhysas. Ty det är ej üfVerdrifvet, om jag påstår, att
nio tionidedelar af alla, som komma hit, aldrig skulle hafva kommit
hit, om nian icke med våld gjort dem till städ, på det herrarna
af släggan måtte hafva några, mot hvilka de kunde gifva luft
åt sitt kittsliga lynne. Men genom att gå till väga såsom nu,
genom att, så vidt möjligt är, för dein försvåra utöfvandet af
menniskans naturliga rättigheter, att på ett med hennes krafter
ocii anlag öfverensstämmande sätt förvärfva sitt lifsuppehälle;
genom att systematiskt förhindra dem att blifva sunda,
kraftiga och dugliga medlemmar af samhällskroppen, har man
slutligen bragt dem hit till arbetshuset. Arbetshuset är i
grunden ingenting annat än den yttersta konseqvensen af våra
förhållanden, än vårt lifs eqvation, reducerad till sitt enklaste
uttryck. Ilär måste de förrätta ett bestämdt förelagdt arbete på
ett ända till de minsta detaljer bestämdt föreskrifvet sätt. Men
när hade man väl någonsin fritt och obehindradt låtit dem välja
sitt arbete? Här måste de tiga — men när hade man låtit dem
få tala fritt? — Ilär måste de obetingadt lyda den lägste
uppsyningsman — men när hade de icke, äfven utan att hafva
läst Shakespeare, vetat att man måste lyda till och med en
hund, som innehar ett embete? Ilär måste de gå, stå, ligga,
vaka, bedja, arbeta, slå dank — allt på kommando, — men äro
de icke förträffligt preparerade för allt detta? Äro de icke alla
mer eller mindre födda till tukthushjon? Ack! det skär mig i
hjertat, när jag tänker derpå; och hur kan jag låta bli att tänka
derpå, då jag ser er här framför mig och måste fråga mig: hur
kominer denna yngling med en kropp som den kraftfullaste man
och med de oskuldsfulla blå barnaögonen till denna lastens och
brottets fristad?
"Käre unge vän! Jag skulle önska, att svaret härpå blefve
mig svårare än det är! Om det blott icke åter vore samma
fonnel, efter hvilken jag äfven kan lösa ert lifs eqvation! Om
jag icke visste, att onaturen af vårt samhällstillstånd är liksom
en giftig Samum, som förtorkar gräset och afiöfvar eken.
"Jag har försökt att af det, som jag redan visste om er,
och hvad ni så öppenhjertigt berättat för mig om ert förra
lif, om edra familje-förhållanden och er omgifning, om
lefnadssätt och seder bland borgarne i er fäderneort, bilda mig en
bakgrund, på hvilken jag kunde för mig uppdraga en bild af er.
Hur tröstlös är ej denna bakgrund! Iluru faller icke öfverallt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
