Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
samt att de bästa platserna skulle reserveras för dynastiens
försvarare. Predikanten fördömde och uteslöt formligen från
paradiset alla som motsatte sig den stora nationalakten —
plebiscitet, och förklarade slutligen de älskade äliörarne, att
han skulle afskeda dem tidigare än vanligt den dagen.
emedan somliga ibland dem hade en stor medborgerlig pligt att
fullgöra (nämligen att gå och votera ja). Alltså Pax
vo-biscura etc.
Nästa gång jag såg Mr Tricoche hade fyra månader
förgått. Det var d. 4:de September och jag befann mig tillika
med en tiondedel af pariserbefolkningen i närheten af Place
de la Concorde. Det var en syn som jng aldrig skall förgäta.
Hela den ofantliga platsen var öfvertäckt likasom med ett
sjudande haf af hufvuden, hvilket, ständigt mottagande nya
tillflöden frän de närbelägna gatorna, kastade sig i en
kompakt svallvåg fram emot Corps Législ.itif, der kapitulationen
vid Sédan diskuterades. I söder, öster och vester, midtför
Pont de la Concorde, Tui|lerierna och Champs Elysées, var
det jäsande tolkhafvet uppdämdt af trupper, hvilkas bajonetter
glittrade mot den molnfria, solbelysta himlen. Tjnckast var
fördämningen utmed kajerna, der nationalgardet var posteradt,
samt på sjelfva Pont de la Concorde, der en trupp kyrassierer
blifvit uppställd, väl beridne män med bistert och beslutsamt
utseende, beredde att, om så behöfdes, dö på sin post. Jag
bekänner att jag icke tyckte om deras utseende och att jag
tänkte på hur det skulle komma att se ut när den
obeväpnade massan började storma bron och de blanka sablarne
skulle begynna sitt blodiga verk. Jag väntade hvarje ögonblick
att få se dudssignalen frän Quni d’Orsav, der en
generals-uniform syntes, snmt böra kommando gifvas till bela
infanteri-kolonnen att gifva eld. Vi voro etthundrafemtiotusen
menniskor; tiotusen måste under de första fem minuterna hafva
utan försköning dukat under. Och likväl bleknade ingen;
tvärtom blef massan allt tätare och ullt oryggligare; de
revolutionära ropen höjdes allt högljudda re och oförskräcktare;
rörelsen famåt vann med hvarje ögonblick i samlad kraft, ooh
möjligen var jag den enda i bela den tallösa hopen, som
tänkte på att våra lif hängde som på en tråd — pä den
slumpvisa sammanstötningen melhin någon drucken arbetare
och en lättretlig soldat, eller på »len ögonblickliga impulsen
till godt eller ondt hos den uniformerade mannen derborta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
