Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H13
dock blott skämt; alla skrattade och stannade, och en grof
arbetare, godmodig nog till utseendet, ehuru vild i åtbörder,
tillropade honom en uppmaning att instämma i ett lefve för
republiken.
Att pastorn skulle vägra föll mig aldrig in. Hvarför
skulle icke han, som så många andra, förneka den afgud han
tiilbedt; ja, jag kunde ej undertrycka ett smålöje öfver
arbetarens nnivetet att ens förutsätta, att den välfödde,
ordensprydde presten skulle vilja äfventyra sin hals, för att försvara
något så bjelplöst och otacksamt som en fallen storhet. Man
kan derför döma om min förvåning, min förvirring, då pastorn
med en mild blick på arbetaren sade:
"Min käre vän! Då kejsaren för ej fn]it sex veckor
sedan förklarade krig var jag en bland dem som gillade och
uppmuntrade detta förfarande; det var illa gjordt, och jag har
alltsedan förebrått mig detsamma. Jag vet icke luiru ni skulle
o O
ha gjort: jag vet bara att jag, om kejsaren återkommit som
segrare, skulle helsat, honom med ett lefve! Ni torde derför
ursäkta om jag i nederlagets förfärliga tiinnia gör detsamma,
tilläggande: "Gud rädde Frankrike och förlåte mig min andel i
dess olyckor/"
Detta sades helt enkelt, utan tvekan, men utan allt skryt.
Blygsclns rodnad täckte mina kinder och jag smög mig
oförmärkt till Mr Tricoches’ sida för att hjelpa att värja honom
lör följderna af lians djerfva ord, Sjelfva mobben kan dock
ibland vura ädelmodig. Arbetaren stirrade ett ögonblick på
presten, ryckte på axlarne och vände sig bort förvirrad,
undrande kanske hvad det var för ett nytt slags menniska, som
kände att lian gjort orätt och helt simpelt erkände det.
Hopen dref vidare i arbetarens fotspår med allt vildare skrän,
under det jag, lemnad allena med pastorn, helsade honom
vördnadsfullt. Jag tyckte han hade vuxit se’n sist.
Monsieur Tricoches omvändelse, såsom det hette, väckte
ett visst uppseende — icke så mycket då som några veckor
senare. Under de tvenne veckor som förgingo mellan
utropandet af republiken och cerneringen af Paris hade hvar och
en för mycket att sköta med sina egna angelägenheter för att
fråga efter andras. Men senare, då belägringen ändtligen
börjat, då kanonmusiken härdat våra öron och parisarne
började gifva sig ro att räkna hvarandra och se till hvilka som
Tidskrift för hemmet. I3:de årg. 5:te häfte. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
