Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:52i
förtjena att kallas fransmän. Och om republikanerne höllo
sig tillbaka, tror jag för min del att politiken snarare än
kärleken till freden drefvo dem dertill. — — —"
"Godt, godt", gentog pnstorn allvarligt. "Låtom oss göru
hvar man rätt, efter som han handlat. Republikanerne
handlade rätt i fråga om kriget och jag föredrar att tro deras
mo-tiver ha varit rena.’’
Knappast voro dessa ord uttalade förr än ett doft
buller nådde vara öron och inom kort upplöste sig i vilda rop
af: "à bas les prétres de Iiosemonde!"
Det var medborgaren Bilia och hans anhängare, i färd ined
den femte eller sjette "demonstrationen" för dagen. Visserligen
föllo deras höga lifsandar märkbart vid åsynen af öfversten med
sina bretagnare, men ropen underhöllos dock alltjemt för skam
skull. Bada parterna gjorde halt midtför kyrkan. Der stodo de
ansigte mot ansigte, de gamla oförsonliga fienderna: pt-oviuserna
och hufvudstaden. A ena sidan dessa bretagnare, råbarkade,
hårdnackade, okunniga, långt ifrån snygga, skrädande sin råa
patois, oregerliga sällar, men katoliker till lif och själ, som tro
pä sina amuletter, sjunga sina vilda hymner och älska sin Gud,
sin prest och sin lagliga öfverhet med en trohet lika orubblig
som en af de skrofliga klipporna på deras kust. A andra sidan
denna parisermobb, smutsig och okunnig, likasom landtmännen,
men utan tro på något eller aktning för någon, färdiga med ett
smädeord eller en nidvisa öfver allting: lag, ordning, religion eller
moral — och begrinande bakom hans rygg äfven sin nuvarande
ledare, som de i ett ögonblicks nyck antagit, för att när helst
en annan nyck föll dem in, trampa honom under fötterna
såsom man trampar en nöt.
Parisarne sågo på bretagnarne, som sturska stadsboer
alltid se pä bönder. Bretagnarne sågo igen ungefär med samma
blick, hvarmed en bulldog betraktar en katt — väl vetande att
han kan krossa honom och ej obenägen att göra det. Öfversten
intog en fast, men afvaktande ställning. Bilia uppfordrade med
något nedstämd ton medborgarne Tricoche och Bobacli samt
med-borgarinnan Verveine att träda fram för honom. Öfversten
vägrade att framföra hans begäran och en ordvexliug uppstod, men
afbröts i det en hand lades på öfverstens arm. Det var
madame Vervène, som, åtföljd af Mr Tricoche och Robach, doktorn
och mig, utträdt ur kyrkan och nu, vänd till Bilia, sade: "Ni
önskar tala med mig, monsieur?" Ehuru för ögonblicket slagen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
