Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.339
stadius, Rutberg, Murbeck in. fl. hafva haft stort inflytande äfven
på qvinnan. Möjligen torde inan kunna framhålla Elsa
Anders-dotter såsom representant för den bästa arteu deraf. Det goda
i det nyväckta troslifvet var dock långt ifrån oblandadt och hela
rörelsen dessutom af kort varaktighet. Hvaraf detta kom, om af
ledarnes ytlighet eller öfverdrift, presterskapets motstånd eller
den bland de högsta klasserna öfverhandtagande liknöjdheten och
lättsinnet, det måste vi lemna derhän, för att blott antyda
hurusom, efter medlet af 1700-talet bland den bildade klassens
qvinnor, det mera personliga, i ord och gerning framträdande
troslifvet småningom synes börja slockna, eller återgå till ett slags
passiv prest-tro i statskyrklig anda, som erbjöd foga motstånd
mot tidens anstormande lättsinne och otro. Sedolärare och
predikanter klagade öfver tilltagande slapphet i sederna och
liknöjdhet för religionen. Onekligen fanns dock ännu hos den
svenska qvinnan mycken fromhet, men denna fromhet yttrade sig
mindre i begäret att med alla de ädlaste krafter verka för Guds
rike, eller i denna mäktiga tro, som har löfte om sig att flytta
berg, än i en passiv undergifvenhet, ett slags fatalistiskt
öfverlemnande af allt — sä ondt som godt -■ i Försynens hand,
med undertryckande af all egen kraft.
Vi hafva i det föregående framhållit Ulrika Eleonora d. y.,
såsom inom statslifvet representerande höjdpunkten af den
passivitet, som hos qvinnan efterträdt den forna sjelfständigheten.
Att hon kan tjena till typ för samma karaktersriktning äfven
inom familjen och i troslifvet hafva vi sedermera vid ett
närmare studium af hennes karakter trott oss finna. Några utdrag
at’ hennes bref torde derföre kunna vara betecknande för
grundlynnet såväl hos henne som hos den svenska qvinnan i
allmänhet på hennes tid.
Om de intriger, hvaraf tronen oiuhvärfdes och rikets lugn
hotades, skrifver hon:
"Det skulle gå mig mer till sinnes, om jag ej visste alt
Gud, för hvilken ingenting är omöjligt, kan snart göra alla
skadeliga maximer om intet, när lian vill att sädana perioder skola taga
en ända. Åtminstone tröstar det mig, att jag, efter min ringa
tanke, sagt ifrån mig, och att min lljertälskelige Konung sjelf
eger så mycket ljus, att han i sinom tid kan, med Guds bistånd
draga sig glorieusement derutur, och hafva pitié med min
ringhet," etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
