Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.351
men allt som de sig samla, dessa skärfvar,
dem hon minsann rätt mödosamt förtjent,
de gå i rek mpd posten till Upsala,
för att studentens vivre der betala.
Hans nöjen vore orättvist att säga;
åtminstone har jag den fasta tron.
IIos Gretas lärling dygder öfverväga;
ban är en flitig städad ung person,
som, liksom fattiga studenter pläga,
sig inkomst skaffar medelst kondition;
och tanken pä att kunna glädja Greta,
ger honom dubbel ifver att arbeta.
Så tar han tidigt och med heder graden —
sa tidigt som det ganska sällan sker —
beröms af lärare, beröms af bladen,
men utaf Greta ändå mycket mer;
tar afsked af den redan lärda staden,
till den, som ämnar bli1 det, sig beger,
och får en plats med utsigt nog att börja
en bana, som förmår sin man försörja.»
I sista afdelningen låter förf. de döda föräldrarna åter stå
upp, åberopande sig dervid diktens frihet »att gäcka Parcens sax,
mordengelus knif». Han skildrar deras sätt att uppfostra och
gifta bort sin Greta samt slutligen hennes öden i det nva
hemmet.
Sådan är uppränningen till denna dikt, som ingalunda gör
anspråk på att roa genom spännande intriger eller öfverraskande
situationer. Aranet är enkelt, hvardagligt ofta ej ens egnadt för
en konstnärlig skildring, hvilket ock förf. synbarligen ansett som
bisak. Sjelfva epitetet »Rim» antyder hans anspråkslösa
uppträdande och hans medvetande om att detta opus ej kan
klassificeras bland något af de häfdvunna skaldeslagen. På några
ställen låter han förstå, (såsom i den af oss citerade
inledningsversen,) att han ingalunda väntar en gynnsam dom af hrr kritici.
Dessa suspenderade i början alldeles sitt omdöme, undantagandes
några rader i Aftonbladet, i hvilka recensentens obekantskap med
den granskade skriften tydligen visade sig, ej blott genom de
för-klenliga omdömen, som öfver densamma fäldes, utan än tydligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
