Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hindra mångas jemmer och plågor. Det var en förskräcklig natt,
under hvilken jag upplefvat och lidit mera, än under 50
föregående år. Jag ägde under allt detta blott en enda bön: om
kraft och uthållighet, ty mig anade att ännu svårare lägen
väntade mig.
»Under loppet af nästa förmiddag, den 18 Augusti, kommo
genom våra herrar ordres, att genast uppbryta till Metz. Af
mina från Dresden medförda förråder och läkemedel hade
jag ännu stort ingenting förbrukat; nu först skulle de komma
till nytta. Utan att hafva sofvit, utan att ens något förtärts,
måste vi, direkte från vårt förbindningsarbete, bestiga våra
spjäl-vagnar kl. 12 middagstiden. Hettan var tropisk; utan
förbarmande sände oss solen sina glödande strålar, icke ett ögonblick
förmildrade af den minsta molnfläck. Dammet, upprördt af de
oräkneliga kolonnerna, formligen betäckte oss; med möda kunde
vi öppna ögonen och försmägtade af törst. Innevånarne i de
byar vi passerade voro i en uppretad och oroande
sinnesstämning. Kanondunder hördes redan, slaget var i full gång.
Genom moln af damm syntes byar brinna. Af staff etter erforo vi
att 12:te armé-corpsen var med i elden — men hvar? På vinst,
och förlust körde vi till klockan 8 på aftonen, då vi uppnådde
en höjd, hvarifrån vi kunde se öfver slagfältet, som fogelvägen
icke kunde vara mer än en mil aflägset. Tydligen hörde vi nu,
under de ögonblick kanondundret pauserade, skotten, och kunde
äfven se elden ur handgevären; skenet af brinnande byar
blandadt med den nedgående solens strålar syntes blodrödt. Våra
vagnar körde upp och gjorde halt på ett åkerfält. Der, sittande
på våra kistor, tillbringade vi en kall och fuktig natt, En
dyster förtviflan öfverföll oss nu alla! Det rar ej modlöshet, utan
fastmer det olidliga deruti, att här, så nära slagfältet, nödgas
ligga overksamma utan att ens veta hvart vi skulle vända oss
för att bringa någon hjelp! Man kan föreställa sig vårt
tillstånd, allena på fältet, utan underrättelser om slagets gång eller
utgång, och dessutom oupphörligt oroade af enskilda
förbipasserandes förmodan ’att det gick på tok’; slutligen vår glädje,
när först ett, sedan många, och snart nog ett allmänt hurra
nådde våra öron och sade oss för visso att äfven detta slag
utfallit lyckligt för de tyska vapnen.
»Det var en lång, förfärlig natt, denna natt mellan den 18:de
och 19:de Augusti. Utmattade och overksamma måste vi sitta på
våra vagnar, men kunde omöjligen få någon blund i våra ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
