- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Trettonde årgången. 1871 /
395

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.395

varma öfvertygelse. Om lian härvid misstog sig i en och annan
bifråga, eller någon gång för målets skönhet förbisåg eller
underskattade hindren på vägen dit, så, hvilken entusiast har ej gjort
det? och hvar befunne sig menskligheten utan dessa entusiaster,
hvilkas vidtseende blick långt förr än mängden spårar hennes mål,
och hvilkas varma öfvertygelse och kraftiga vilja upphäfva
massornas tröghet? Huru soiu helst hade så småningom uppstått en
bel litteratur "om Folkskolan i Sverige;"’ man fick med bästa
vilja icke vara i fred för Olof Eneroth och hans skolreformer —
tills pà en gång hela denna lifliga verksamhet afstannade. Inga
nya afhandlingar utkommo i bokhandeln, inga af dessa, än
uppeldande, än nedsablande uppsatser, undertecknade O. E.,
förmärktes i tidningarne; talet om folkskolan tystnade mer och mer,
och man började tycka sig få vara alldeles för mycket i fred
En och annan sporde oin orsaken, och fick till svar att
folkskolans trogne vapensven låg sjuk i ett långsamt och plågsamt
afty-ningstillstånd — just sådant som det hvarur han velat upprycka
skolan, för att ingjuta i hennes ådror ett nytt friskt lif. Mången
tänkte att den kraften var alltför god och alltför väl behöflig
för tillåtas sålunda tyna bort i förtid; men tankar och
önskningar kunde ej förändra det sorgliga faktum, som alltmera
bekräftade sig genom tystnaden.

Dä klang en dag igenom djupa hösten en vårfrisk, till frihet
och glädje oemotståndligt manande ton — ett rikt ackord,
samladt med öm och kraftig hand i ett enda grepp på folkharpans
alla strångar och likasom kastadt ut midt ibland folket; — det
var "Svenska Sånger och Visor, för hemmet och skolan", samlade
af Olof Eneroth.

Samlingen, gjord med detta fina gehör för sångens alla
skiftningar, och denna djupa, känsla af nationens — det stora
folkbarnets — innersta behof, är så vidt vi känna, den bästa och
rikaste vi ega och skall, som vi hoppas, inom kort finna väg till
alla våra skolor och de flesta hem — något soin vi litet hvar
böra söka bidraga till. Skolorna så väl som hemmen behöfva
julklappar och nyårsgåfvor, och framför allt den omhuldande
välvilja, som ligger till grund för gåfvan.

Trogen sin vana lemnar oss emellertid Olof Eneroth icke i
fred att efter behag — det är vanligen efter gammal slentrian —
proppa i våra barn de vackra sångerna. I ett företal har han
nämligen uttalat sin åsigt, om hvad sången är och huru den bör
sjungas:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:59:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1871/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free