Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.399
bringa hanom en djupare uppfattning af det evigt gällande, det
sannt sköna. Författarens stora rykte är en borgen för arbetets
värde, och då det tillika är försedt ined talrika och vackra
träsnitt, skall det säkert blifva väl mottaget af den svenska publiken.
Särskildt synes den lämpa sig att rikta den gedignare delen af
familjebiblioteken.
Smärre Skrifter i politiska och sociala ämnen, af Ed.
La-boulaye, öfvers, af O. W. Ålund, utgörande det 3:dje och sista
häftet. Samlingen innehåller en förträfflig uppsats om Channing
och hans lära, troligen en sammanfattning af författarens större
afhandling öfver samma ämne, samt ett föredrag öfver
framåtskridandet, uppvisande gången af framåtskridandets stora idé, med
detta stora och djerfva manér, hvari Laboulaye är en mästare
framför alla andra, så snart han har ett auditorium sig värdigt,
och ej nödgas sänka sig till »causeurens» små konstgrepp, för att
locka i åhörarne sanningen.
Pariserkommunen, skildrad af ett ögonvittne, F. N. Staaff,
har helsats af författarens många vänner i hemlandet såsom en
välkommen redogörelse för hans uppfattning af det senaste
parisiska sorgespelet, dess uppkomst och syfte m. m.
Norske Folke-Euentyr, fortalte af P. Chr. Asbjörnsen, är en
ny samling af dessa ypperligt berättade folksagor, de flesta
gemensamma för bela norden, hvilka mottagits med så enhälligt loford
icke blott i utgifvarens fädernesland, utan äfven i de flesta andra
europeiska länder, på hvilkas språk de blifvit öfversatta och lästa, än
med ett blott vetenskapligt intresse, äu åter med samma känsla
hvarmed man i minnet förflyttar sig tillbaka till barndomshemmet och
ånyo lyssnar till historierna vid skymningsbrasan i barnkammaren.
Det är ett sorgligt tecken i folkens så väl som i den enskildes
historia, då minnen af denna art förlora sin betydelse och sitt
behag. Jag har hört Asbjörnsens sagor föreläsas här hos oss, såväl
i den enskild?, familjekretsen, som på föreläsningssalen, och
derunder sett mig om för att uppfånga på åhörarnes anlete en skymt
af de intryck jag sjelf derunder erfor — en förunderlig blandning
af vildaste fantasi och nyktraste verklighet — skratt och tårar
lika hejdlösa — ljus och skugga i ständig vexling — kort sagdt,
just detta som jag kallat återskenet från barnkammarbrasan; —
jag såg mig om efter detta återsken, men förgäfves! Icke ens
barnen träffades af folksagans genuina barnkomik eller greps af
dess mystiska djup; ännu mindre de vuxna. Man fann det lästa
belt enkelt dumt, ja tråkigt. Både stora och små hade vuxit ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
