Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
aande förändringen i ordalagen, att mannen egde "utfösta’ viss
morgongåfva, icke gifva, såsom det förut hetat.
Af denna lilla historik synes att lagen äfven i afseende på
uiorgongåfvan småningom fört qvinnan tillbaka från en friare
ståndpunkt till en mera ofri och förvandlat hvad som
ursprungligen varit hennes verkliga rätt till en, i de flesta fall, blott
skenrätt.
Sjelfva ordet "gåfva", användt for att beteckna något,
hvaröfver man i de allra flesta fall aldrig och i bästa fall blott till
en tid och mot vissa vilkor får förfoga, synes i sig innebära ett
slående bevis på den tvetalan i vår äktenskapslag, som vi här
ofvan antydt.
Äfven lagen om äktenskapsskilnad, sådan den i 1734 års
lagbok formulerades, skulle säkerligen vid en närmare
granskning lemna vigtiga upplysningar om qvinnans ställning och
anseende. Här kunna vi dock blott framhålla den allmännaste
tillämpningen deraf, d. ä. de fall då hustrun blifvit misshandlad
af mannen. Lagen tillät visserligen i så fall hustrun att söka
skilsmessa; men innan denna beviljades måste hon, efter fem
olika varningsgrader, gång på gång återförvisas till mannen, för
att låta sig ånyo misshandlas; och då mannen saknade tillgångar
måste hustrun af sitt arbetsför v är f erlägga de böter, hvartill han
blifvit fälld för misshandling af henne sjelf! Icke ens sedan
alla varningsgrader blifvit genomgångna berättigades hustrun
till full skilsmessa, utan blott, som det heter, till "skilnad i
säng och säte" på så lång tid som domaren fann skäligt; och
kunde mannen under denna tid icke hindras att besöka och
fortsätta att misshandla henne. Först efter den föreskrifna
tidens förlopp kunde full skilsmessa vinnas — dock icke såsom
laglig rätt utan af kunglig nåd.
Ett ej alldeles ovigtigt påbud i 1734 års lag, som, så vidt
vi veta, ej förekommer i någon af de gamla lagarne, är det att
hustrun följer mannens stånd och vilkor. Första steget härtill
togs dock redan i slutet af 1600-talet genom förordningen att
hustrun skulle afsäga sig sitt eget namn och antaga mannens*).
’) Förut behöll hustrun, som vi ofta nämnt, sitt eget nanni. Man hade äfven
haft ej su fli exempel pä söner, som behållit moderns bilde namn och vapen,
så ock faderns namn och modums vapen eller tvärtom. SE de berömda
slägterna Sture, Oxenstierna, Stenbock, Svinhufvud m. fl. Biskop Otto Olofson
Svinhufvud i Westeräs sammanfogade i sitt sigill sin faders stjernevapen med
sin moders och behöll moderns uamn. (Se Svenska Merkurius Okt. 1757).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
