Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
till Lund under förevändning att helsa på fru Rosenkrantz; men
skrifver Monrad, "i grunden för at hente mig min lille Brud."
Med sin moders samtycke följde också Jungfru Mette Sophie
Krabbe med till Danmark. Jomfrue Helle Lycke, sotn alltid
förblef en trogen beskyddarinna af de ungas kärlek, öfverförde
obemärkt en hop svenska pengar saint en koffert med "den lilles"
tillhörigheter, hvilket allt mottogs af den otåligt väntande
brudgummen. Allt var sålunda förberedt. På utsatt dag möttes
kontrahenterna vid "Løgismose"; allt synes ha varit ordnadt
för vigseln; Anders Bille, som med sin hustru deltagit i planen,
önskade de unga all lycka och tillförsäkrade dem sin varmaste
vänskap, då plötsligt en viss fru Lisbeth Billes uppträdande
omintetgjorde alltsammans. Denna dame synes hafva varit ett
slags ombud för brudens slägt, och haft för afsigt, antingen att
omintetgöra giftermålet, eller, hvad som är troligare, kasta
skugga på de ungas karakter, för att på denna grund låta
förklara Mette Krabbe förlustig sitt blifvande arf. Hennes planer
ma ha varit hvilka som helst, så lyckades hon i dem indraga
Anders Bille och lians fru, i det de allesamman hemligen under
natten reste sin väg, i tanke att lemna Mette Krabbe och
hennes brudgum till ett rof för vanrykte och förtal. Denna
onda afsigt lyckades dock icke. Då Monrad såg att de
öfvergifvit "det lille Guds barn", och icke skulle vända tillbaka,
drog han genast bort, på det ingen skugga måtte falla öfver
Mettes goda namn.
"Min lille Mette Sophie", fortsätter han, "fulgte siden efter
og ankom til Nakkebølle den 9de November 1682, og samme
Dag om Eftermiddagen, efter tre slet, i Aastrup Kirke, gik til
Guds bord, og derpaa staaende Fod for Alteret bleve viede,
som man tilforn ringede med Klokkerne og samlede Folkene;
og dette var vort Bryllup paa Nakkebølle. Vi drog saa over
til Fuirendal og jeg reiste til Kjøbenhavn, hvar vi holdt IIuus
paa et Aar. Alle vare blevne vore Forføljere og reiste over
for at afvende Moderens Hierte fra denne Datter, men hendes
fromme Hierte var altfor bestandigt og elskede Mette Sophie
over alle sine Børn til sin Dødsdag, og som hun havde givet
hende sit frie Valg i hendes Giftermål og vilde intet mere
have dermed at bestille. Siden at hun hende tilforn i
Barndommen havde bortforlovet, som ei gik an, sagde hun altid:
naar hendes Mette Sophie var fornøjet, saa var det nok; hvorom
hendes kjærlige Breve til hendes Datter bære Vidnesbyrd; og
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
