Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
skälfver när han är vred, gäspar när han gäspar, och skrattar
när han skrattar. Märkvärdigt är det, att icke flere äkta män
uppföra sig som hustyranner; ty »de jure» kunna de alla vara
det, om de vilja: den borgerliga lagen gifver ju nästan alla
rättigheter åt mannen och alla pligter åt hustrun. Icke desto
mindre gifves det tillfällen, der hustrun är den despotiska
herrskar-innau »de facto». Innehafvaren af ett stort baroni — som
visserligen icke låg i månen — stod så fullständigt under toffeln,
att, när han från sitt fönster såg herrskapsvagnen dragas fram,
gick han ned till kusken och frågade: »Vet du om jag får följa
med?» Detta enda efterdöme bland hundra må vara nog.
Men om vi alltså icke’ här kunna skildra den äktenskapliga
regeringsformen sådan den kan vara, kunna vi dock söka fa sigte
på huru den bör vara, eller uppsöka idealet för den
äktenskapliga regeringsformen.
I fråga om äktenskapet är det kanske icke så svårt som
vid mycket annat att komma idealet ganska nära derföre att
äktenskapet är ett förhållande, som tillhör endast denna verld,
och derföre, att det är ett naturligt förhållande, på hvilket vi
alltså, på sätt och vis, kunna tillämpa den naturvetenskapliga
metoden; äfven samfundet har ju sina naturlagar, om de ock,
sedda från en annan sida, äro gudomliga lagar. Naturordningen
visar hän på äktenskapet, och för så vidt kan man säga, att
äktenskapet hvilar pä en gudomlig lag. *)
Allt hvad som är af gudomligt ursprung, liar kärlek till
grundlag. Äfven tyngdlagen, som sammanbinder hela naturen,
är egentligen en kärlekens lag, till följd af hvilken alla
kroppsliga föremål dragas emot hvarandra. Kärleken är således i
andens verld detsamma som tyngden i naturens, den allmänna
dragningskraften. Klart är det också, att kärleken måste vara det
fullkomliga äktenskapets grundval; ty det är ju denna gudamakt
som drager man och qvinna emot hvarandra och förenar dem till
ett. Också i detta fall stärkes regeln af det, som är (eller bör
vara) undantaget. Ty, om något annat än kärleken är
grundvalen i ett äktenskap, kan detta icke vara som det bör vara.
Såsom andra drifkrafter kunna bl. a. tänkas: hos mannen
girighet efter pengar eller ära, hos qvinnan fruktan för att icke blifva
»försörjd» eller för att misshaga sina närmaste slägtingar. Huru
blir väl regeringsformen i dessa sista fall? Montesquieu säger,
’) Dluntscki: Die Elie (Staats-VVörterbucli v. BiimUcki u. Bråter, III (1858)
s. 203.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
