Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
det vigtiga tillägget: »som är honom lik»*). Detta erkänner
Monod, men tillägger, att hon likafullt intager en underordnad
och beroende ställning — en ödmjukhets-ställning i förhållande
till mannen. *
Detta kan Asta Hansteen icke medgifva, såsom skaparens
mening. Först efter syndafallet förkunnades för qvinnan det
budet: »han, (mannen), skall vara din herre». Detta är
således icke Guds ursprungliga afsigt utan en del af det straff
som ålades qvinnan för hennes olydnad likasom mannen fick
sin dom i orden: »jorden vare förbannad för din skull» och
»i ditt anletes svett skall du äta ditt bröd intills dess du
blifver jord igen.» Att straffet gått i fullbordan å ömse sidor,
visar verldshistorien. Men, säger fröken Hansteen, om nu
tidens tecken synas antyda att Herren ihågkommer sitt första
ord: »jag vill göra honom en hjelp, som honom är lik», hvad
skulle det då ligga mera förfärligt deruti, än att mannens stratt’:
»jorden vare förbannad för din skull!» också synes vara uppfyldt
ocli Guds första skapareord vara nära sitt förverkligande: »Och
han skapade menniskan efter sitt beläte — man och qvinna
skapade han dem — och han välsignade dem och sade till dem:
råder öfver jorden.»
Härmed anser sig förfin hafva vederlagt sina landsmaninnors
fruktan, uttryckt i den onämnda förf:us protest mot Mills bok, att
qvinnans frigörelse skulle vara stridande mot Guds ord och
skaparens visa afsigt. »Må vi då icke rädas för den frigörelsens ande,
som verkar i tidsrörelsen,» slutar hon, »eller göra honom misstänkt
för att utgå från den, som kan förkläda sig till en ljusets engel.
Må vi tvärtom erinra oss att träldomen hörer mörkrets rike till,
hvars furste i skriften kallas tyrann, och tro att tidsanden skall
befrämja den frihetens fullkomliga lag, hvarom aposteln talar,
och som hörer Guds rike till.»
Sedan vi härmed i korthet antydt den ena sidan af fröken
Hansteens polemik, vilja vi i ett följande häfte lemna henne sjelf
ordet, i det vi meddela några utdrag ur hennes skriftvexling med
Professor Lyng.
*) Svenska bibeln har: »en hjelp den sig till honom nålla ma,» hvilket af Kellin
förklaras såsom »en med honom jeinnlik — — hans andra hälft.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
