Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
dem arbeta derför outtröttligt tills grafven bjuder dem sin hvila;
då —- men också först da — är deras beting fullgjordt. De
sämre deremot, allt för otåliga att kunna bära ett dylikt öde,
eller frestade utöfver förmåga, vika af frän arbetsamhetens väg
på sysslolöshetens och bränvinets, utsväfningarnes och
förströelsernas afvägar, öfva sig i tjufnad och andra ginvägar till
penningen och dö på sitt sätt. Det är mycket lätt att hålla tal
om dylika ting, och det är mycket dygdigt att fördöma dem;
men Gud allena kan döma dem rättvist. Om menniskan vill
göra det, måste hon tänka sig såsom lefvande verkligheter ett
uselt hem, med hungriga barn och hyran obetald, knapp och dålig
föda, samt eländig beklädnad, som ger föga skydd mot solens
hetta och vinterns bitande köld. Ilon måste föreställa sig hur
hon sjelf skulle vara till mods under försakelse af alla lifvets
behag och njutningar, under fullständig frånvaro af all trefnad,
all förströelse för kropp och själ. Hvem linnes väl som under
lyckligare omständigheter är i stånd att förutse eller ens föreställa
sig de fysiologiska resultaten af hela denna sammansvärjning af
elände och försakelse? Ofullkomlig matsmältning och nutrition,
blodets förtunning och häraf följande försämring af kroppens
väfnader, nedsättning af verksamheten i den grå och hvita
substansen i hjernan, medförande inskränkning i tillflödet af uerfkraft till
alla organismens delar, ej blott till dem som utföra de fysiska
förrättningarna utan ock till dem, hvilkas fullkomligt normala
tillstånd är af väsendtlig vigt i och för utöfvandet af de andliga
och moraliska fönnögenheterna — allt detta är verkningar som
man utan osannolikhet kan antaga böra uppstå af nämnda orsaker.
Men nu fortfara samma orsaker att verka i en lång kedja, slägte
efter slägte, öfverflyttade från led till led, och deras verkningar
hopas och stegras mångfaldigt, tills de så förtryckt den
menskliga varelsens allmänna utveckling, att vi kunna i den barfotade
gatpojkens anlete läsa hans olycksbringande arf, och i den
fullvuxna mannens eller qvinnans drag och gestalt, i deras tal och
rörelser spåra deras fysiks bedröfliga historia. Och måhända kunna
vi der läsa ännu något mera inristadt — motsvarigheten mellan
deras fel, laster eller brott, och det systematiska utarmandet, om
man så får kalla det, af deras högre organer. Vi anmärka
otympligheten i gestalt och åtbörder, ansigtets pussiga blekhet
eller rödbiusighet samt röstens och språkets skroflighet, och vi
känna instinktmessigt, att dessa spår af en förnedrad typ
näppeligen kunna undgå att åtföljas af ett motsvarande moraliskt armod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
