Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
igenom detta, i trots af många protester. Modet är dock icke nytt:
På gamla ventianska taflor, som föreställa dogen, förmälande sin
med Adria, ser man patriciskor afbildade med det ljusa håret ut •
slaget likt gyllene mantlar kring axlarne och stundom är det sä
långt att det vid landstigningen måste uppbäras af en page.
Den dyra tiden i Paris icke allenast fortfar utan förökas,
ty staten lägger skatt på allt upptänkligt, ända till tjenarne.
Detta stegrar naturligtvis den retlighet, som redan råder, eller
rättare sagdt aldrig upphört att råda, ända sedan den farliga
kolossen afspärrades från verlden. Man vet huru lidelsefullt den
parisiske borgaren håller på sina pengar. Han gaf dem under
kriget, och det var redan mer än att tappa blodet af sig; men
nu får han punga ut med dem till alla möjliga offentliga ändamål,
utom att han betalar dubbelt allt hvad han förbrukar. Och så
skall han ändå vara en paria! Paris skall icke fa vara ett säte
för parlament och regering! Paris skall vara ett öfvergifvet
Venedig, som lefver på sina minnen!
Lyckligtvis hafva främlingarne begynt strömma till igen;
men dessa få nu umgälla parisarens bekymmer. Staten utsuger
värden, värden utsuger gästen — det är icke mer än billigt.
Teatrarna lefva om sommaren pä sina gamla stycken, som
edra läsare troligen redan känna; ty hvad som roar parisaren har
nu en gång för alla fått patent på att roa äfven den öfriga verlden.
Så gingo Scribes komedier genom alla verldsdelar, och Offenbach
har följt honom i .spåret. Och likväl är den moderna
teaterlitteraturen af allt franskt det som minst förtjänade gå ut ur landet.
Den "déuadence", hvarom hela verlden nu talar, ligger mindre hos
folket än hos skrifställarne, Den spåras lika djupt i teatern,
romanen och tidningspressen, men teatern är farligast ty den
verkar starkast. Det är vanskligt att säga om alla dessa
författare sjelfva äro så förderfvade, att de icke mera skilja mellan
godt och ondt, eller om de ockra pä sin tids laster. Den
moderna teaterns konung är påtagligen Dumas Fils, en af sin tids
snillrikaste oeh finaste andar, men ett offer för det dåliga
säll-skapslif han skildrat. Nu är han en rik man, är lyckligt
gift och har barn, som han håller af; men han tillbragte sin
stormande ungdom i den så kallade demi monden, hvars afgud
han var. Hans omöjliga försök att förherrliga den fallna qvinnan
har icke rentvagit henne, men för alltid smutsat honom, fläns
sednaste diam, "Prinsessan George", är det dåligaste han ännu
skrifvit och derjemte föga intressant. Det är dertill farligare än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
