Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
förtjeuta. Meu två saker kunna godt förenas, att berömma måttligt
och att älska varmt äfven det, som man icke vill berömma, ja om
det ock vore något, som man icke kan berömma».
1 anseende till bristande utrymme nödgas vi afstå från vår
önskan att öka dessa utdrag med flere stycken, i hvilkaförf:n
vidrör iii inga bland de vigtigaste frågor, som alltifrån 1844 stått på
dagordningen för att vänta på sin lösning. Många hafva tills
vidare väntat förgäfves t. ex. försvarsfrågan, beskattningsfrågan,
frågan om läroverkens organisation ni. fl. Andra, t. ex.
representationsfrågan, hafva vunnit sin lösning, åtminstone för tillfallet;
dock eger det ännu sitt intresse att höra, hur man tänkte derom
ett dussin år, innan förändringen blef satt i verket. Den
lifligaste uppmärksamheten vinner dock förf., då han uttalar sin
beundran för Sveriges gamla storhet, sin kärlek till dess folk och
historia, sina varningar mot dårskapen att tro, fåfängan att låtsa
en storhet och makt, som man ej mer besitter; sin maning att
när saker ej vilja gå som man önskar »först och främst fråga
sitt samvete i huru stor mon man sjelf kanske är skyldig
dertill»; sina uppmuntringar att ej fälla modet, — ty den fattige kan
blifva rik, den svage stark: »själens friska kraft är styrkans
källa»; sina lofsånger öfver denna fattigdom, som »piskar oss till
arbete» och hvarförutan vi snart skulle »sofvit oss ifrån
välsignelsen» ni. m. Vid läsningen af dessa ställen, vet man ej hvilket
man skall mest beundra, antingen de klara och sanna tankarne,
den varma känslan eller den moraliska fasthet, renhet och höghet,
som i desamma vunnit ett värdigt uttryck. Man vet blott, att
man känner sig styrkt, värmd, hänförd, och tackar Gud för de
stora andar, Han ännu förlänar vårt folk.
Stilen i dessa tal har något så egendomligt att ingen, som
känner till förfis skrifsätt, skulle misstaga sig om deras ursprung,
äfven om han, utan kunskap om livad som lästes, hörde dem
föredragas. Denna egendomliga stil bidrager väsendtligen till
höjande af innehållets effekt, dels genom sjelfva tankens originalitet,
dels genom det om kraft, flärdlöshet, skarpsinne och värma
vittnande ordvalet. Meu äfven i detta fall bekräftas skaldens ord:
»Allt ytterligt är stäldt på gränsen af ett fel».
Det är med stilen som med menniskan; originaliteten har en
viss benägenhet för att bli manér — den originelle löper stundom
fara att sjunka ned till ett blott »original».
Till belysning af hvad vi härmed vilja säga, anhålla vi
att få anföra några strofer. Sid. 65 yttras: »mången ömhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
