- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjortonde årgången. 1872 /
283

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

283

lade då vi sist af en händelse kommo tillsammans å roddbåten,
hvilken förde både dig och mig till den Kongl. Djurgården" —
att höra en sådan harang, borde — tycker man — icke
förefalla så särdeles maiterande, men låt detta skriftspråk under en
halftimma få hamra på öronhinnorna, och det blir till slut en
verklig plåga. Det onaturliga, det effektsökande stöter lika mycket
vårt öra som vårt öga, och det katheder- eller predikstolsmessiga
i det dagliga samtalet är lika löjeväckande soin om vi såge en
monark promenera på våra trottoarer i mantel, krona och spirn.

1 sammanhang med det här sagda våga vi tro, att en
medelväg mellan de båda ytterligheterna — att tala alltför slarfvigt
och att tala alltför korrekt — är den klokaste väg en talare kan
välja. "In medio tutissimus ibis" säger Ovidius, hvilket i något
fri öfversättning betyder: "ställ kyrkan midt i byn".

Ju mindre talaren eller föreläsaren ockrar på sin egen
personlighet, utan låter denna spela den blygsamma rolen af ett
medium för tankarne, som skola uttalas och åhöras, desto större
är vinsten för sjelfva idéutbytet. Mot denna åsigt, om vi våga
gifva den adelsdiplomet såsom en sanning, försyndar sig imellertid
ofta äfven de mest beprisade vältalare. Också måste fåfängan
utstå en hård kamp, innan hon kan beqväma sig till att låta
anden ensam skörda den triumf, om hvars delning materien är
så angelägen, ty sällan höra vi den lyckliga egaren af en stark
och klangfull stämma icke begagna dennas resurser i både tid
och otid, för att derigenom obetänksamt nog låta det väldiga i
sjelfva den framsagda tanken förqväfvas genom det väldiga i
stämman. En sådan talare är lika litet diplomatisk som en
djurtämjare, om han t. ex. skulle vilja för publiken presentera
ett rytande lejon, men framburet mellan ramarne pä en
brummande björn. Den kraft, som skall imponera, bör icke söka göra
det vid sidan af en annan lika mäktig, och de stora tankar, som
skola väcka åhörarens beundran, förlora hälften af sin guldtyngd,
om vältalaren gör sig till stortalare.

konsten att hushålla med en ståtlig stämmas rikedomar kan
endast läras af smaken och skönhetssinnet och genom studier.
Hur ofta har inte en hviskning, en sordin på rösten, eller en
väl beräknad paus, såsom trampolin för det straxt derpå följande
tankespranget, framkallat en långt större effekt än det mest
martialiska rytande. En talare, en deklamatör, en föreläsare, en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:00:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1872/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free