Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
öfver frarasägaren, skall ovilkorligen vid föredragets slut känna
sig tacksam också mot den, som under så mycken sjelfuppoffring
serverat den ljufliga själaspisen.
Att beledsaga ett framsägande med åtbörder är en fråga,
som väl kunde förtjena ett särskildt kapitel, men vi inskränka
oss till att rekommendera den allra största sparsamhet med dessa
åtbörder, dessa talarens hjelptrupper, som så sällan behöfva
komma med i elden. Användandet af gester beror i främsta
rummet på arten af det, som skall framsägas, och mången gån»
kan en ädel och harmonisk åtbörd förhöja kraften af det
uttalade. Men besitter icke deklamatören ett fullkomligt
herravälde öfver sina gester, gör han dem tafatta, disgraciösa eller
hvad inan på konstspråket kallar "halfdöda", så handlar ban
klokast, att icke på sin personlighet och dess måhända komiska
sidor afleda den uppmärksamhet, han dock ville uteslutande fängsla
vid sjelfva föredraget.
Huru mycket ett sådant, då innehållet är af tarfligare art,
deremot kan vinna genom en rikt begåfvad framsägare, bevisas
bäst af månget underordnadt skaldestycke, som, tolkadt af en
utmärkt deklamatör, nästan dårar oss med föreställningen om ett
mästerverk, men ur hvilken villa vi lätt bli tagna vid läsningen
af detsamma. En sådan framsägningskonstens triumf firade under
loppet af manga år en af hufvudstadens populäraste predikanter,
numera längesedan afliden. Man trängdes, marterades och
svettades, för att få åhöra hans predikningar och beundra den
manliga, sköna stämmans klang, som ofta vibrerade så underbart af
den djupaste och mest oförställda känslovärma. Men man sitter
nu kall och likgiltig vid läsningen af hans tryckta predikningar.
De äro en kropp utan själ, och det enda, som ännu mäktar göra
läsaren ljum, om också inte varm, är ett i minnet darrande eko
af den herrliga menniskoröst, soin engång gaf lif och anda at
dessa döda bokstäfver.
De många anförda, men på långt när icke uttömda exemplen
bevisa, att "konsten att framsäga" verkligen är en ganska svår
konst för den, som eftersträfvar något högre, än att göra sig
blott och bart förstådd, för den, som vill värma, inspirera och
elektrisera sitt auditorium. Mången födes med så lysande gåfvor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
