Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
väntade ditkomst. Den 27:de September anlände han från
Marseille, ombord å ånglinieskeppet Napoleon. Fartygen å redden
saluterade denna dag mer än 11,000 (elfvatusen) skott. Dagen
efter ankomsten bevistade han en för honom tillställd bal. Ibland
andra dekorationer i den festligt prydda danssalen brann i
gaslågor på ena väggen: Vive VEmpereur! och samma ögonblick
han satte sig på en för honom uppställd thron, sänkte sig öfver
honom från taket en af gaslågor brinnande kejserlig krona. Detta
märkte han icke förrän kronan var kommen ned tätt öfver hans
hufvud, då han kände värmen från dess lågor. Han tittade opp,
syntes förlägen, smålog, framtog sin näsduk, hvilken han flera
gånger begagnade, synbarligen för att dölja hvad hans anletsdrag
förrådde. Jag stod honom just då mycket nära och kunde
tydligt se hur smickrad han blef. Under aftonen dansade han några
frangaiser med de förnämsta damerna. Dagen efter balen
besökte han eskadern. På hvar sitt skepp hade cheferna, enligt
amiralens befallning, kallat alla man akterut och befallt dem att
när Prins-Presidenten passerade skulle de icke nu, såsom
reglementet föreskref, ropa: "Vive la République"! utan: "Vive
l’Empe-reur"! Så skedde äfven. A hvarje fartyg skallade, enligt ordres,
"Vive 1’Empereur"! Ingen utaf Frankrikes föregående regenter
har mer intresserat sig för marinen, skaffat den större
statsanslag, rikligare förbättrat dess vilkor än hvad Prins-Presidenten
gjort under de fyra år han varit statens högsta myndighet. Men
allt detta oaktadt, trots sina prononcerade sympatier för flottan,
är han icke officerarnes gunstling. Han har icke lyckats vinna
deras tillgifvenhet; de misstro honom och älska honom icke.
Den 24:ds Oktober blef vår fregatt beordrad till Marseille.
Der hemtade vi 1,100 infanterister med tross, till
garnisonsförstärkning i Rom. Vi förde trupperna till Civita Vecchia. Den som
icke sett franska soldatens löjliga sida skulle nu varit ombord.
Aldrig hade jag föreställt mig menniskor i glädje och bedröfvelse,
alltsom väderleken omvexlade, så lika kattorna, hvilka när solen
skiner hoppa och krumbugta sig, men under oväder sitta tafatta
och hängsjuka. Pratande och snattrande kommo de ombord, och
så länge vi lågo inne i hamnen syntes det som hvarken himmel
eller jord vore nog stora för dem. Vi gingo genast till sjös,
och då det blåste hårdt beredde vi oss på en storartad sjösjuka.
Såar ställdes här och der på däcket, de 1,100 magarna till tjenst.
Vi voro icke heller väl utkomna förrän munterheten med ens
upphörde, den ena efter den andra började blekna och sloka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
