- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjortonde årgången. 1872 /
342

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

342

förvånade att de utropade: "Ob, Tahiti"! — hvaraf uppkom
namnet Otaliiti.

Till Otaliiti anlände dagligen infödingar från närgränsande
öar, dels för rättsangelägenheter och dels för varuutbyte m. ni.
Men sedan dessa främlingar väl kommit dit, och fått smak på
den civilisation der fanns, hände det ofta att de ej ville
återvända till sina hem. Detta var dock icke förenligt med de franska
ordningarna. Allt emellanåt blef ett örlogsfartyg beordradt. att
bortföra dessa objudna gäster till någon af öarna, hvarifrån de
fingo sjelfva frakta sig vidare.

Den 12:te September beordrades vår korvett att företaga
en dylik transport. Sjuttiotre män och qvinnor blefvo sända
ombord till oss för att föras till Chain-Island (Anaa på
infödingarnas språk), den största af öarna i Pumutu-ai kipelagen. Yi
gingo genast till segels. Mera godmodiga och lättstyrda
passagerare kunde man ej önska sig. Så snart däcket var fritt från
exercise eller manöver roade de sig med dans och sång. Detta
tillgick vanligtvis så, att qvinnorna satte sig ned i ring med
benen korslagde. Derefter började en af dem en sång, hvari
alla instämde under det de gjorde gester med armar och händer,
samt på samma gång slogo takten med knäna mot däcket. För
hvarje ord hade de alla samma åtbörd, uttryckande ordets
betydelse. Allt gick så punktligt och samtidigt, som om alla dessa
menniskor varit ett enda sammanhängande maskineri. Sa
fortsatte de att sjunga ända till 20 å 30 verser, med ständig
omvexling i åtbörderna. Emellan hvarje vers uppsteg en af
qvinnorna och höll ett kort tal, och under sjelfva sången, vid ett
visst ord i hvarje vers, hoppade tvänne karlar och tvänne qvinnor
in i ringen och började en ytterligt våldsam dans, bestående af
vridningar och kastningar med kroppen, hvarmed de fortsatte
tills versen var slut, då de alla fyra med ett väldigt språng j
hoppade ut ur ringen. På detta sätt fortgick det vers efter vers,
med ständigt ombyte af de dansande paren. Melodierna voro
vackra, något klagande, och hållna i god takt, samt, hvad som
mest förundrade oss, utförda i fördelade stämmor.

Efter 3:ne dygns segling framkommo vi till Cliain-Island, der
vi lade bi och landsatte våra passagerare, hvarefter vi genast
vände åter till Otahiti. Här qvarlågo vi till den 20:de Oktober,
då vi ånyo affürde en transport infödingar. Dessa skulle
landsättas på ön Rairoa, i Pumutu-arkipelagen. Efter att der hafva
landsatt våra passagerare gingo vi vidare till ön Chain-Island,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:00:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1872/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free