Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
är en af dera, som lida af eftersraaken i flera dagar, till men för
den husliga friden. Farväl!"
De skildes åt, och fru H. skyndade ånyo gatan framåt, tills
hon slutligen steg in i ett i en trädgård vackert beläget hus, som
utmärkte sig för en ren och smakfull bygnadsstil, och på hvars
dörr en graverad messingsplåt gaf tillkänna, att der bodde
"Arkitekt Fredrik H." Hon ilade uppför trappan till andra våningen
och trädde inom dörren till en treflig, väl ordnad salong.
Solen tittade just då fram under en flick af den
sönderbristande dimman och helsade den unga qvinnan välkommen, när
hon trädde in i sitt hem. Den lade också några bleka strålar i
lockarna på en man af omkring tretiofem år, af ett behagligt
och kraftfullt utseende, sotn satt och läste vid ett bord öfverfullt
med tidningar. Då hans hustru öppnade dörren, såg han upp
med en vänlig blick och sade:
"Här finner du mig, som du spådde, fastnad i
tidningsspalterna; der är mycket, som kan intressera den, som ej på länge
haft förmånen att i ro få läsa en ärlig, svensk tidning."
"Ar du hungrig, Fredrik?"
"Ah nej — jag håller ju som bäst på med att äta fylda
spalter, ankor och kompotter af mångahanda slag. Hvad är
klockan?"
"Jo du! klockan är — mycket."
"Så. Jaha —■ nu bära vi ett nytt valspråk i skölden; land
skall ej längre "med lag byggas" —"
"Ack, jag vet lagar i vårt land, som borde — ryggas!"
inföll den unga frun med ifver och löste upp hattbanden.
"— det är "brödrafolkens väl", som nu utgör vår lösen.
Hvad sade du att klockan var?"
"Mycket. Men jag känner folk, hvilkas väl man alltför
litet tillgodoser, och utan hvilka man ej kommer synnerligen långt
med brödrafolken."
"Hvad är det för folk, Bertha?"
"Qvinfolken, Fredrik, — qvinfolkens väl", svarade hon och
kastade kappan på en stol.
Hennes man såg leende upp från sin tidning, men blef
hastigt helt allvarsam, då han varseblef sin hustrus upprörda
utseende och att ett par tårar rullade utför hennes purprade kinder.
"Men hvad är det, min vän?" frågade han vänligt och räckte
ut sin hand. "Du är ledsen och upprörd. Har du nu åter va-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
