Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
{119
han, och hon får tidigt höra att "dammet, som yr från mjölet,
är mera vardt än hon." Den enda menniska, som ej skyr henne
är en gammal gubbe, en af 1789 års förnämste revolutionsmän,
(hvilken månne?) som knackar sten på vägarne medan ban fyller
Folle-Farines sinne med upplysnings-tidehvarfvets och
revolutionens idéer — idéer som dock mera likna Ouidas vanliga talesätt,
än det de skola föreställa. Att Folle-Farine, som i sjelfva verket
är en zigenares dotter, hade "all den vilda skönhet som tillhör
denna stam" förvånar icke, ej heller just att hon från det hållet
"fått sitt skaldehjerta", men att hon deremot äfven från
faderne-stammen ärft "sin stolta kyskhet, sitt förakt för lögn och stöld"
är desto egnare. Hon "satte sin ära i att vara bättre än dem,
som hatade henne"; hon ’föraktade synden, som ett annat namn
på svaghet", och hon, som ej erhållit ett enda rättsbegrepp, som
ej mötts af en enda menniskas ömhet, är i en hvar af sina
handlingar idel sanning, rättrådighet och godhet.
Nyss uppvuxen till qvinna finner hon en dag en målare döende
af svält; räddar honom från hungersdöden och älskar honom från
första ögonblicket, med den mest osjelfviska hängifvenhet; hon,
den obrottsligt ärliga och kyska blef för hans skuld tjuf, modell,
och i allt hans slafvinna, medan han "var hennes Gud". Arslan,
så hette målaren, "hade studerat lifvet från alla sidor, samt sett
hela dess elände, och försökt dess flesta laster"; han var nu iskall
för allt utom sin konst och sin ärelystnad, och tog utan tack
hvad hon gaf, knappast märkande hennes kärlek. Ej af någon
högre bevekelsegrund — icke ens detta mildrande drag ger Ouida
skildringen — utan endast af kallsinnighet och hårdhet sårar
han hennes känsla, "och lemnar henne för att i Paris vinna ära
eller dö". Det senare skulle blifvit fallet, om ej Folle-Farine
följt honom, och der, drifven till det yttersta, frälst honom genom
att offra sig sjelf åt den, som betingat sig detta pris för att
hjelpa Arslan. Han, den sjelfviske, blir nu stor och når hvad han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
