- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Sjuttonde årgången. 1875 /
265

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

265

32, Om den fornnordiska litteraturen,

Till hvilket folk kan man med mera fog än till vårt ropa:
"Lyssna till det trädets susning, vid hvars rot ditt bo ar fäst".
Våra öron uppfånga begärligt suset från främmande träd, men
det egna — det "vid hvilket vårt bo är fäst" susar ohördt och
oförstådt. Ett främmande fornfolks gudalära och skaldekonst
har i århundraden dragit till sig våra lärdes arbeten, våra
tänkares flit, och vår inbillnings fagraste blomster spira på
främmande grund. Våra tankar, våra föreställningar, då de slita sig
lösa från dagens sträfvande för materiela ändamål, draga så gerna
i vikingatåg söderut, liksom fordom våra fäder, hvilkas anda vi
ärft, ehuru vi föga bry oss om att lära känna dem. Till ursäkt
för vår likgiltighet förebara vi söderns fägring och rikedom och
jämföra dermed vår egen torftighet. Vi visa med en suck på
Greklands gudaverld, som i lugn skönhet och njutning tronar
på Olympens topp och hvars afbildningar dragits fram ur de
grafvar, der de hvilat under lagrar och oranger, för att ännu
efter århundraden tjusa och förblända. Vi kasta en beundrande
blick på den grekiska sången och förakta vår egen forntids, och
likväl är äfven den nordiska sången hög och skön. Den har icke
till sitt förfogande ett språk, som, mjukt och rikt på samma gång,
smyger sig som en luftig chiton kring fulländade former. Den
rör sig derför icke med samma lätta behag som systern i södern,
men nordens sångmö är dock ståtlig att skåda liksom en valkyrja.
Hufvudet krönes af hjelmen, kring barmen sluter sig
bokstafs-rimmens brynja, och omskrifningarnas kappa af lieinmaväfdt tyg
faller i tunga veck öfver hennes skuldror. Då man något gjort
sig förtrolig med drägten, förlänar äfven den ett egendomligt be-

Tidskrift för hemmet. 17:de årg. 5:te häftet. 18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:00:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1875/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free