- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Sjuttonde årgången. 1875 /
272

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

272

Loke kastar derefter en olycksbådande spådom till Öge,
sägande att ban aldrig mer skulle brygga öl åt Aser, och att
hans sal snart skulle brinna. Derpå försvinner han. Efter detta
var det dock, som gudarna grepo och fängslade houom vid klippan.

Medan ännu Lokes smädelser ljuda i våra örou, stiger völvan
fram ur dunklet och qväder sin sång om Ragnarök. Det är Eddans
första och märkligaste sång, ehuru vi här nämna den sist.
Troligen har Odén själf manat fram völvan, liksom i
Vegtams-qvädet, och versen sedan blifvit omkastad, så att den första,
som borde omtala Odens maning och kanske orsaken dertill, nu
iir förlorad. Vi följa dock här versernas ordning i de äldre
textbehandlingarna af Eddan. Så qväder völvan:

Ljud jag äskar
af alla helga väsen,
af Hemdalls söner,
större och mindre.
Vill du, att jag förtäljer
Valfaders idrott,
urtids siigner, dem
äldst jag minnes.

Jag mins jättar,
tidigt födde,
som mig fordom
fostrat hafva;
nio verldar mins jag,
nio verldsträd,
härliga skapelseträd
nedanför mullen.

Derpå tecknar hon Ymes skapelse, Burs söners lif, buru de
danade Midgård, ordnade solens gång, framkallade gröna träd och
örter m. m. Det är Asernes guldålder, den tid då de njöto ro och
lycka, tills Nornorna kommo. Hon omtalar, huru dvärgarne blefvo
till och slutligen huru:

— kommo tre
ur Asers skara,
mägtige, kärleksfulle,
till Midgårds hus.
De funno på land
litet förmående
Ask och Embla,
utan framtid.

Ande de ej egde,
själ de ej hade
ej blod, ej låter,
ej lefvande färger.
Ande gaf Odén,
själ gaf Höne,
blod gaf Löder *)
och lefvande färger.

’) Höne och Löder, Odena bröder eller rättare kanske emanationer nr hans eget
väsen, liksom de vid verldens skapelse uppträdande Vilje och Vi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:00:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1875/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free