- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Nittonde årgången. 1877 /
106

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

14, Från stora verlden.

Forts, från föreg, häfte.

Stockholm, den 1 febr. 1877.

Min goda Henrik!

Anna helt matt, men på samma gång högst uppfriskad, efter
tre stora baler, skyndar jag att gifva dig del af dem. Vill du
först och främst veta hvad en stor bal liknar?

»En stor bal liknar en stor stad. Allting rör sig i cirkel,
i kretsgång och när man far, står man på samma punkt, som när
man kom! Men i stället att som då kasta af sig kappan och
visa sig som en lysande fjäril, drar man nu samman de
sönderslitna vingarne och kryper tillbaka in i den puppa, man för ett
par timmar sedan så häftigt befriade sig ifrån; man gömmer det
trötta hufvud man bar så stolt lyftadt vid sitt inträde i det
lysande balhvimlet — eller -— i den hvimlande staden, dit man
kom ung, frisk, förhoppningsfull och leende, men som man efter
några år lemnar sjuk, trött och likgiltig!»

Voilà 1’opinion de la möre de M. de F***. Hon gaf mig
den häromdagen; mais moi, qui a trente ans de moins, moi j’ai
une opinion tout à fait autre.

När jag kom upp i förgården till min första stora bal, hade
jag alls icke brådt att kasta af mig kappan; — jag var nervös,
•jag frös! — Kappan måste dock af, och den kom af. Vi gjorde
vår »sammanhängande» entrée, vi spatserade genom tre, fyra
salonger; det var tyst och högtidligt som i en theater k yrka, kallt
och tomt, ljusen tycktes undra hvarför de voro tända, de gäster
.som funnos, hvarför de voro komna. Tant presenterade mig för
tre, fyra äldre damer som nästan ögonblickligt vände mig
ryggen. Det var en ceremonirepresentation.

Jag såg mig omkring, man hade förberedt inig på en
oerhörd trängsel, och trångt måste det bli, ty som långsamt skjutna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1877/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free