Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•205
itmärkande för de individer af det ena eller andra könet,
loin under sin ungdom varit mäst i saknad af ett intimare
lirigänge med det andra. De åter, som i jämförelsevis högre
frad varit i åtnjutande af de fördelar, ett sådant umgänge
nedför, visa ofta de motsatta egenskaperna och blifva
där-genom i de flesta fall prydnader för sitt kön. Men tydligt
är, att de nämda olägenheterna i väsentlig mån förvärras
därigenom, att isoleringen äfven sedermera fortsättes, och det
B
umgänge, som kommer till stånd, får en i hög grad
innehålls-fös och flack karaktär.
Tydligt är emellertid, att det onda, som isoleringen
vål-)ar, skarpast skall framträda med afseende på könens
förhålande till hvarandra. Det visar sig här, dels såsom
ring-iktning, dels såsom ett, stundom svärmiskt och fantastiskt
ifverskattande. I hvilketdera fallet som hälst måste detta
fara ett väsentligt hinder för dem att träda i ett verkligen
personligt förhållande till hvarandra och i djupare mening
amverka för ett högre mål.
Få ord finnas i språket, hvilka för det sedliga sinnet, om
et annars förstår att göra sin ställning till lifvet klar för sig,
lafva en så vidrig klang som ordet konvenans. Redan
tillaron af det, som genom detta ord betecknas, innebär och
etyder, att en handling, oberoende af dess sedliga halt, blott
iå grund af andras, ofta alldeles omotiverade opinioner skulle
|tilia såsom berättigad eller oberättigad. Genom konvenansen
|töfva människorna, nästan utan att veta det, mot hvarandra ett
örtryck, för hvilket Orientens envåldsherrskare skulle ryggat
illbaka. Stälde sig konvenansen verkligen i sedlighetens tjänst,
ynnade den det etiskt rätta, ogillade den det, som i sig själft,
beroende af andras meningar, är orätt, så kunde väl en
be-ogenhet tillmätas henne, ehuruväl det här alltid måste gälla,
tf Gud allena är den, »som äger ransaka hjärtan och pröfva
jurar», men än värre varder saken, när man besinnar, att dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
