- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeförsta årgången. 1879 /
226

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•226

framtid, efter som dagens historia iir forntidens politik, och
dagens politik blir framtidens historia. Hade man verkligen
famnat beröfva skalderna ingifvelserna från deras eget och
andra folks politiska rörelser, skulle vi nu sakna mycket af
det skönaste i deras diktning; ju mer denna håller sig
främmande för nutidens lif, ju mer fruktfattig blir äfven den
fosterlandskärlek dikten vill utså. Skaldens rätta ställning till
samtidens politiska lif är icke den förnäma likgiltighetens, utan
deltagandets, hvarigenom han lyfter det förvirrade upp i
en högre klarhet, och samlar de splittrade krafterna till en
gemensam och stor sträfvan. Tager han del i striden utan
att kunna annat än bryta sin egen kraft i dagsfejden, då först
har han neddragit sitt skaldekall. Huru detta deltagande kan
komma äfven samtidspolitiken till del, utan att dikten derpå
förlorar, men vinner i skönhet, visar B. B. B:s politiska
diktning i dess tidigare skede; att dikten af politiken kan
taga skada, visa tyvärr hennes sista diktsamlingar. Under
ingendera skedet var hon en mycket skarpsinnig politiker,
dertill var hon för mycket skald, men det är ej heller
ögonblickets statsmannavishet folken kräfva af sine skalder, utan
profetians gåfva. (Forts, i följande häfte.)

27. Några ord om Gustaf II Adolf.

Hvarför firar vårt folk sina stora historiska minnen? Icke
sker det, på det att fåfängan, saknande egen storhet, må
uppblåsa sig i minnet af hvad våra förfäder en gång varit; det
passar dådlösheten illa att skryta med framfarna tiders
stordåd. Ånnu mindre sker det för att gifva njutningslystnaden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1879/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free