- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeandra årgången. 1880 /
35

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Sjung, lilla trast, i furans topp,
Sjung vackert för kärestan min.
Förtälj henne du om mitt bästa hopp
Och bed henne lätta mitt sinn.»

Men nu hade sångaren upptäckt henne. Ilan stod med ett
skutt bakom henne och satte båda händerna för hennes ögon.

»Gissa nu, Kari», sade han muntert, »eljest gör jag så här.»
Han böjde henne bakåt och kysste henne på kinden.

»Skam i dig, Jan Petter, ska du bära dig töcken åt på
öppna landsvägen», sade hon och blef eldröd.

»Ja, ska det vara nånstans, så ska det vara på öppna
landsvägen», sade han och skrattade, »för några bak- och krokvägar
det har jag inte smak för», och så sjöng han igen:

»Jag eger ej mer än mitt redliga sinn.

Det är hela min skatt, det är rikedomen min.»

»Ja, Gud nåde dig så visst, det sade du nog sannt i», sade
Kari och suckade, under det hennes blickar dock med välbehag
hvilade på den käcke ynglingen framför henne. Präktig såg
han ut med knippan med skoläster vårdslöst kastad öfver ena
axeln, mössan ett grand på "sned öfver det mörka håret och ett par
ögon, som lyste af godmodig skalkaktighet och öppenhjertighet.

»Asch, det var inte värdt att stackra mig för det, det är inte
alla som födas hit i verlden med silfversked i mun. Tacka du Gud,
att jag är frisk och färdig och har ett gladt humör. Nog ska
vi samsas alltid, Kari, och inte ska födan tryta, om Gud ger
helsan.»

»Jag har allt sett mig mätt på elände», sade Kari och vände
sig bort, »och jag tycker det är klent af dig, att du går här i
socknen och nöter bort din tid. Andra gesäller draga ut i
verlden och lära sig finarbete och det ska jag säga dig, att jag sitter
allt på så hög en spik så ingen når mig, som icke duger
någonting till.» v

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:01:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1880/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free