Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
tids menniskor och samhällsförhållanden. Af de sju
berättelserna hafva nämligen flertalet sitt hufvudmotiv i något sådant
tidens lyte. Det är endast i den lilla vackra teckningen)
»Sesam öppna dig», som det goda får råda och segra, samt i
det sista stycket, »Tvifvel*, som hufvudmotivet till
handlingen är rent, om ock sorgligt missriktadt. Men ehuru förf:n
sålunda »ur lifvet» hemtat företrädesvis negativa bilder, och
i skildringen af dem ofta ådagalagt verkligt mästerskap, så
har hon dock velat mildra det dystra intrycket af dessa
skuggbilder genom att i den bakgrund, mot hvilken de spela
lemna en strimma ljus. Så, bokstafligen, i dödsscenen i
berättelsen »En stor man»; så ock i »Doktorns hustrut, och i
»Tvifvel». Den enda som slutar i fullkomligt mörker är »Dömd».
Äfven i teckningen af »En bal i societeten», anser man sig hafva
funnit ett försonande ljus, ehuru vi tro att om förf:n haft en
sådan afsigt, hon har förfelat den. Orsaken härtill, likasom
till den svaga verkan, den försonande ljuseffekten gör äfven
i andra stycken, är i vår tanke dess bristande motivering
Förf:n sträfvar att vara sann, men denna sträfvan går i
ensidig riktning. Med ögat nästan uteslutande fäst på
mensklighetens lyten, förlorar hon blicken för dess sunda normala
skönhet; och när hon då, efter att hafva skildrat lumpenheten eller
den moraliska ruinen i alla dess mörka detaljer, i ellofte
timman känner behofvet af’ en strimma ljus i natten, och
anbringar en sådan, ger den ofta intryck af att vara löst ditsatt, i
stället att bryta fram med organisk nödvändighet, i kraft af
den sanningsgrund på hvilken teckningen i sin helhet borde
hvilat. Konstnären, då han vill återgifva ett landskap i
morgongryningen, får ju icke nöja sig med ett par gulaktiga
penseldrag vid synranden medan allt det öfriga lemnas i mörker;
utan vi fordra att han målar så, att vi förstå, att solen
verkligen finnes till, att hela naturen står i frändskap med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
