- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondefemte årgången. 1883 /
22

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22

af ett fallande löf: »Ingenting att minnas, ingenting att
hoppas!»

Derefter dödstystnad. Skuggorna föllo allt djupare öfver
det stora rummet; blott vid det bortersta fönstret dröjde ännu
en svag ljusstråle.

Berättelsen slutar med följande årshögtig i svenska
akademien då äreminnet hölls öfver den aflidne excellensen,
hvilken skildrades såsom ett exempel för efterverlden, en
öfverlägsen statsman, en fosterlandsvän, en menniskoslägtets
välgörare. Ehuru ett år hade gått var han nämligen ännu
en stor man. Slägten hade åtagit sig att reda ut hans afFärcr
och ingenting kom i dagen, som kunde rubba hans anseende.
Endast dotterns frånvaro väckte vid minnesfesten någon undran;
men intrycket af den store mannens värde styrktes endast
då man fick veta att sorgen öfver fadrens död gjort dottern
grubblande och folkskygg.

Efter denna korta öfversigt af det präktiga styckets
innehåll, gå vi tillbaka för att närmare studera dotterns, Hedvigs,
karaktär, och faderns i den mån den berör hennes. Hedvig
är tecknad såsom en af dessa starka och djupa men ensidigt
anlagda qvinuonaturer. hvilka, gifva sig så helt, så obetingadt,
åt den enda de älska, att de ega intet qvar af varmare
känslor och intressen för den öfriga verlden. Så hade Hedvig
hängifvit sig åt fadren. Han hade tydligen varit för henne
inbegreppet af allt stort, ädelt och snillrikt, och hon hade i
honom älskat icke blott sin far, utan den högsinte svenske
ädlingen, det samlade uttrycket af allt det stora, fosterländska
och ärofulla, som den ädla slägten under århundraden
eftersträfvat och uppnått. Hon hade i honom sett »den siste af
en ätt, som skänkt Sveriges historia fler lysande namn än
någon annan», och hon älskade honom för att han lagt ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:02:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1883/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free