Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
diska »lifsträdet», hvilket så ymnigt förekom vid den, just då i
Stockkolm pågående utställningen af indisk konstslöjd, och
hvilket i Sir George Birdwoods bok framhålles såsom en af
urformerna för den gatnmal-indiska ornamentiken. Hvarje
försök att få köpa, eller på kortare tid låna den gamla ryan var
fåfängt. Det var en familjeklenod, som gått från den ena
ätteleden till den andra, och som aldrig skulle släppas ur
huset, något som tros föra olycka med sig. En gammal
farmor till husmodern, hade ehuru 90-årig, icke kunnat erinra sig
hvem som förfärdigat ryan. Säkert var den 200 år gammal,
ett tal, som jag fann vara maximum af den ålder man
kunde tänka sig för dylika bohagsting. Man ointalade huru den
nämnda gamla farmodern, efter ett arfskifte i familjen, då de
gamla väggklädena utskiftats på olika händer, suckande
utropat: »Nu blir det aldrig jul mer!» Senare kom’husfadern och
dottern in, och vi sågo då en afbruten runstaf och ett radband
af mörka träkulor med hängsinycke af gul metall, framställande
S:t Mikael till häst med draken, och omskrift af latin. Äfven
visades oss en brudgumskedja af silfver ined krusifix, samt en
annan kedja med en »penning», äfven den föreställande S:t
Mikaels strid, samt å andra sidan ett vapen med årtalet 1624
och bokstäfverna A. K. Vidare sågs ett »brü’bält» eller
»mej-band», midjeband, bestående af en smal röd vadmalsremsa
fästad på en bredare blå, med hjulformade prydnader af tenn:
bruddynor, utsydda vantar och »rostaskor», två vid »mej-bandet»
fästade väskor, vackert utsydda med kedjesöm på ylletyg. Att
brodera dessa föremål kallades att »näst på.»
Husfadern lät oss förstå, att om ej löjtnanten varit med, hade
vi ingenting fått se. Det hade näml. händt för lång tid tillbaka,
att han utlånat en runstaf, som var mycket bättre än den han
hade qvar, åt »en hötf herre», hvilken önskade visa den för sina
gäster. Runstafven lemnades aldrig tillbaka,»men», tillade gubben
hviskande, »de finnas, som ha sett’n i Stockholm på museum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
