Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
I nder sin barndom vistades hon regelbundet om
sommaren på slottet Neuwied och om vintern på jagtslottet
Mon-repos. Hon blef, som ofvan antydts, allvarligt och strängt
uppfostrad, och föräldrarne ledde själfva hennes undervisning.
Denna var dock delvis anförtrodd åt en grande-nièce af den
bekante fysiognomen Lavater. — Redan vid tre års ålder lärde
Elisabeth att läsa. Tidigt visade hon ett märkligt anlag att
ur minnet framsäga poesi; så t. ex. uppläste hon genast
utau-till en dikt på fyra strofer, som hennes fader blott en gång
läst upp för henne.
Furstinnan af Wied lät sina barn hvarje söndag uppläsa
dikter, af dem själfva valda och på hvad språk de hälst
önskade. Härigenom uppöfvades den äldsta systern, Elisabeth,
till en ovanlig grad af deklamatorisk förmåga; denna har hon
sedan städse bevarat, hon föreläser än i dag på det mest
fulländade sätt och med underbar modulation af rösten. Hon
var blott ett nioårigt barn, då hon kunde deklamera hela
Schillers »Kampf mit den Drachen.» Redan vid denna tid
hade lusten att själf skrifva vers vaknat; dessa voro af
öfvervägande religiöst innehåll och doldes omsorgsfullt som en stor
hemlighet.
Hon var blott sju år, då hon första gången fick lära känna
lifvets allvarliga sida. Sjelf var hon frisk och stark, men
efter hennes lille broders, prins Ottos, födelse var hennes
moder under åratal fängslad vid sjukbädden, och hennes späde
broders lif var endast en lång dödskamp, börjande vid hans
födelse och efter elfva år slutande med döden. Då Carmen
Sylva af sorger i lifvet kallar den svårast, när sjukdom och
lidande sluta sig till de späda små och göra »deras vackra
små ansigten bleka och deras ögon stora och sorgsna», talar
hon af egen erfarenhet. Hon såg själf detta, först som ung
flicka vid den späde broderns långa sjukläger, sedan som maka
och moder, då hennes enda barn, en fyraårig flicka, bortryktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
