- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondefemte årgången. 1883 /
178

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178

rätts- och pligtenligt, om hon bemödat sig om och lyckats
öfvervinna sin böjelse för Gyllembourg och förblifvit sin första
make trogen. Hon hade i sådant fall gjort sig förtjent af vår
beundran, då hon nu endast tillvunnit sig ett varmt deltagande,
som leder oss till att söka ursäkt för hennes förvillelse.

Och en sådan finna vi i första rummet uti hennes makes
uppförande mot henne, ja, vi ville påstå, att han torde vara
den mest skyldige i det missförhållande, som upplöste deras
äktenskap. Häri ligger sjelfva tyngdpunkten för den stora
olikheten emellan vår och de begge granskarnes
åskådningssätt, vi kunna tillägga emellan mannens och qvinnans, i afseende
på makars ömsesidiga ställning inom äktenskapet. Männen,
äfven de ädlaste, de bäste, kunna sällan frigöra sig från den
autokratiska uppfattningen, att de hafva full rätt att fordra
mer af hustrun än hon af dem. Detta framgår otvetydigt af
Dr Heibergs slutledningar, det framlyser mer modifieradt hos

C. I). W.

Hur ofta höra vi ej upprepas att mannens förstånd är
skarpare, mer genomträngande, men deremot qvinnans käns] a
varmare och innerligare! Hur otaliga gånger har man ej liknat
mannen vid hufvudet, qvinnan vid hjertat! Och aldrig torde
dessa påståenden hafva blifvit illustrerade på ett mer slående
sätt än hos Heiberg och Thomasine, om hvilka man till och
med skulle kunna säga att, under tiden för deras samlif, han
var idel hufvud och hon idel hjerta.

Nåväl, borde man då ej af detta upplysta förstånd kunnat
vänta att det, till båda makarnes båtnad, skulle sökt ockra
med de stora gåfvor, som hvar och en fått på sin del? Borde
man ej kunnat fordra att den skarpsinnige, sansade mannen
genom huld och vis ledning skulle sökt gifva en god riktning
åt den unga hustruns rika känslolif? Men han behandlade
henne tvärt om allt ifrån början af deras äktenskap, med en
kall, sträng öfverlägsenhet, som skrämde bort henne och så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:02:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1883/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free