Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
misstanke oaktadt, införde i sitt hus denne man och under lång
tid tillät honom att besöka sin hustru, utan att sjelf vara
tillstädes. Att G—g i begåfning, som C. D. W. otvifvelaktigt
riktigt anmärker, var P. A. H—g »oerhördt underlägsen»,
inverkade dock ej menligt på makarnes äktenskapliga sällhet, ty
sammanlcfnadens lycka bestämmes i de flesta fall snarare af
hjertats än af hufvudets företräden.
Genom G—gs 1815 inträffade död, hvilken ej var förutsedd,
nedtrycktes Thomasine af den bittraste sorg, som äfven
uppriktigt delades af hennes då 24-årige son, den sedermera högt
uppburne författaren Johan Ludvig Heiberg, hvilken i den
bortgångne alltid värderat en trofast och pålitlig vän, som följt
hans utveckling och arbeten med varmt intresse.
Gyllcmbourgs ekonomiska omständigheter hade aldrig varit
goda och det blef äfven i detta hänseende rätt bekymmersamt
för hans enka. Allt måste säljas och de största inskränkningar
blefvo nödvändiga. En väl behöflig hjelp fick hon dock i den
lifstidspension af 600 Rdr, som anslogs åt henne af Fredrik VI,
hvilken, till en del af politiska skäl, med mycken välvilja
omfattat G—g.
Vi vilja nu blott tillägga några ord rörande det återstående
af den märkliga boken, ty, som vi redan vida öfverskridit det
för denna uppsats bestämda utrymmet, måste vi yttra oss helt
kortfattadt.
o
Ären underläto ej att utöfva sitt lugnande och försonande
inflytande på så väl H—g som på Thomasine och allt som det
våldsamt upprörda känslosvallet lade sig hos båda, kunde de
också med större opartiskhet och mer sans kasta blicken tillbaka
på det förflutna och erkänna egna fel. Medvetandet af att så
väl den ene som den andre fått sin dryga andel att bära al’
lifvets tunga, stämde på ömse sidor deras hjertan till mildhet
och framkallade ett uppriktigt deltagande, som snart öfvergick
till innerlig vänskap. De sågo hvarandra aldrig mer, men en
Tidskr. för hemmet. 25:te ary. 4:de håf t. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
