Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fil
1 fråga om sättet för äktenskaps ingående ifrar Luther
strängt mot hemliga trolofningar, och vidhåller sin tids
uppfattning, att ungmön icke eger att bortlofva sig sjelf utan skall
lemna omsorgen derom åt föräldrarna. Det kräfver dessutom
sjelfva billigheten, menar han, »ty huru kunde man begära,
att j:ig skulle med omsorg och möda, med flit och arbete år
efter år hafva uppfostrat min dotter, och så skulle hon kunna
af hvilken pojkeslyngel som helst, mot min vilja och
vetskap varda mig frånröfvadl Det är ju som vore hon en min,
i skogen vilsekommen kviga, som det stode hvilken varg som
helst fritt att sluka». Af sådan hemlig trolofning blir enligt
Luther intet giltigt äktenskap. Dock må ingen tvingas;
aktenskaps-vilja och brudkärlek äro naturliga ting, och dem
förutan varder intet sant äktenskap. Sådan makt har ingen
öfver sina barn, att han kan tvinga dem till synd. Och
äktenskap, slutet i vedervilja, är en onaturlig, syndig ting, — en
synd, värre och inte bättre än om en fader strypte eller
stympade sitt barn. »Gud vill att hustru och man skola hålla
hvarandra kära, men du fader kan icke gifva dem den
kärleken. Falla de så, i brist på denna kärlek, i synd, så är den
synden din, du fader, som tvungit ditt barn. Sådant bör ock
af verldslig myndighet bestraffas.»
Men om någon, som blifvit af föräldrarna bortgift,
sedermera åberopar en föregående, hemlig förbindelse, och menar
sig för sitt samvete icke kunna fortfara med sitt laggiltiga
äktenskap, då, säger Luther, må mannen väl pröfva om det
är hustruns allvar, eller en blott förevändning att varda fri
och lefva lösaktigt. I förra fallet, bättre låta henne gå, än
att hon skulle hernligen synda; i senare fallet »gif henne din
välsignelse och bjud henne dra — så långt vägen räcker».
I äktenskapssaker vill Luther, att man varligen brukar
Mose lag, ity att vårt äktenskapsväsende är grundadt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
