- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondesjette årgången. 1884 /
181

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

181

motiv med inskriften: »Far väl. Haf tack. Lef glad. Glöm
sent.»

Vid afskedsfesten förekom bland annat en lefvande
tafla, förträffligt anordnad af Professor Malmström Den
framställde, midt i en grupp unga qvinnor i nationaldrägter,
en skön bild af konsten, hvilkeu räckte handen åt en ung
qvinna i skånsk drägt, representant för hemslöjden, omgifven
af spinnrock, knyppeldyna och andra redskap för qvinnoslöjden.

Vid skålen för hedersgästen uttalade Föreningens
ordförande några helsningsord, hvilka här må anföras.

Vid

afskedsfesten för Handarbetets Vänners Direktris

& Grand Hotel den 2!» Febr. 1884.

Alla lefvande väsen ha sin egen saga, så ock Handarbetets
Vänner och deras Direktris: och det är ett stycke af deras samfälda
saga, som jag här går att förtälja.

Det var en gång en liten förening, som ännu låg i sin linda.
Kring hennes vagga samlades en krets af välvilliga fostermödrar för
att gifva den lilla sina gåfvor. En gaf henne ett namn och en idé
att lefva för, en annan en gnista af sin konstnärssjäl, en tredje
medlen för hennes uppehälle och fortbestånd. Alla skänkte henne
så mycket af sin konstskicklighet och sin tid, sin omtanke och sin
vård, som de hade lof att gifva bort. Blott en kunde gifva ocli gaf
också sig sjelf, hel och hållen, sin arbetsskicklighet, sitt tålamod, sin
pligttrohet, och dertill sin alltmera utbildade smak, stilkänsla och
sympatiska blick för det folkligt originella.

Denna ena var Anna Fleetwood. Hon blef, vid sidan af dc
moderliga ledarna, den unga Föreningens uppfostrarinna, en »ma bonne»,
en »ma chère», som det hette förr i verlden, och hvilka benämningar
här, om någonsin, haft sin bokstafliga betydelse.

Det är icke min mening att uppräkna aila de goda egenskaper,
som uppfostrarinnan lade i dagen under bemödandet att i förening
med sina medsystrar »göra folk» af det lilla barnet, lära det först att
>stå lull», sedan att gå framåt och siuäningoin närma sig sitt gifna
mål: Hemslöjdens förädling i konstnärlig och fosterländsk riktning.

Det är oss nog att veta, att Anna Fleetwood tagit sitt arbete
såsom en uppgift, och deråt egnat alla de krafter, en gifmild natur
och en god bildning förlänat henne.

Till gengåfva har ju också Föreningen gifvit sin Direktris mycket,
i sjelfva verket det bästa, som kan förlänas ungdomen: Medel till ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:02:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1884/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free