Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tattare ej afvetat när man uppförde sin stätliga byggnad. Och
denna föll; ty den var med sin frihet dock tvingande, med sin
sedtighet ej kärleksfull, med sin skönhet ej sann. Det fanns i
dess medelpunkt intet hjerta, som gaf sitt fulla fria bifall till
all denna sköna herrligheti man hadc en Öfvertygelse, men den
Mg utom menniskån såsom en objektiv lag, den hade ej
inför-lifviat sig méd hennes vilja och handling till ett inre gudomligt
bud, som hort måste icke blott åtlyda, utan åtlyda med hetå
sitt hjertas hättgifna kärleki Detta subjektiva moment, som
ingår lika nödvändigt i den sanna friheten som i godtycket, och
utan hvilket anden endast är en död abstraktion, var det som
fettades dén antika verldsåskådningen, och är den punctum
saftens, det lifsfrö, ur hvilket de nyare folkens rikare andeliga
tillvarö har uppstått.
Härmed är det icke sagdt att de gamle icke kände anden
såsom subjekt; — saken är blott den, att de ej unnade den
sin rätt. Menniskån tillerkändes af dem aldrig sin fulla
värdighet såsom menniska. Den gamla satsen att det grekiska folket’
just var inbegreppet af den sköna menskligheten är riktigt,
blott så vida man lägger accenten på den sköna. Deras
konst-bildning var humanitet, men skön humanitet. Menniskån
såsom blott menniska egde icke deras aktning: hon var barbar
och slaf, eller bildad och despot. Också äro de grekiska
konstgestalterna icke menniskor, de äro i dealer af menniska; och
de gifva sig icke heller ut för att vara menniskor j utan de äro
gudar och halfgudar — antingen Olympens saliga invånare
eller folksagans dimmiga hjeltegestalter, samhällenas stiftare. I
dessa menskliga géstafter, söm dock ef skolä föreställa blott
menniskor — i defcsö idealer, hvilkas skönhet; hvilkés pathos
äro sanna:, i men ändock något mer än menskliga, ligger den
grekiska konstens höga fulländning — och dess begränsningi
Dessa den1 grebiska konstens gestalter förstodö blott till én del
att tala menniskors språk: deras skönhet var ej menniskors
skönhet , den var skönheten sjélf deras pathos var ej
inert-niskans pathos, det var den objektiva låg. som styrer
menfti-Bkans handling. Greklands tragiske hjelte Ibortföres
oemotståndligt af sitt pathos, såsom af en yttre deemonisk makt, som
slutligen: kastar honom krossad under sin triumfvagn; hån ve-4*
Tidskr. för Litt. 27*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
