- Project Runeberg -  Tidskrift för litteratur / 1851 /
466

(1851-1852)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tionens utbrott i Sverige mot sin konungs intresse afslutat stille-»
stånd med Svenskarne, dertill förförd af utsigten att på sitt
buf-vud förena Sveriges och Norges kronor; att han bedragit sin
konung med löftet att arbeta för hans val till svensk tronföljare,
under det han endast arbetat för sig sjelf; att han icke hörsammat sin
konungs befallningar om anfall på Sverige, utan i stallet i
hemligt förstånd med fienden lagt planer för Norges lösryckande från
Danmark och förening med Sverige; samt slutligen att han
bedragit konungen om beskaffenheten af det svar, som han gaf vid
första anbudet om tronföljare värdigheten i Sverige. Vi måste
erkanna att ingen af dessa anklagelser annu synes oss till fullo
bevisad. Hvad den första angår, att han redan vid revolutionens
utbrott blifvit erbjuden svenska tronföljden, så ar den blott
grundad på kombinerade gissningar och molsäges på det bestämdaste
af den person, som bäst bör veta det, alldenstund han just var
underhandlaren. Att åter stilleståndet stridde mot konung
Fredriks intresse, ar så mycket mera tvifvel underkastadt, som
konungen sjelf godkände hvad prinsen gjort. Den andra punkten,
att prinsen icke hållit sitt löfte att arbeta för konung Fredriks
val, synes så tillvida ega mer grund, som man ej har sig bekant
några verkningar af dessa prinsens utlofvade bemödanden;
hvar-vid man likval får erinra att Svenskarne voro långt ifrån
gynnsamt stämde för en förening med Danmark, att således
svårigheterna för ett sådant val voro stora om ej oöfvervinneliga. Den
tredje anklagelsen, att hans obenägenhet att infalla i Sverige
hade sin grund i ett hemligt förstånd med fienden, ar ej heller
fullt bevisad; ty man måste först ådagalägga att de svårigheter
för ett dylikt företag, som han uppgaf, voro diktade; intill dess
att detta blifvit bevisadt, torde man få antaga dem för grundade.
Wedel Jarlsbergs ord kasta visserligen en stark misstanka öfver
prinsens bevekelsegrunder, men man torde icke obetingadt få
antaga dem såsom ett uttryck af prinsens egna tankar. Dessa begge
män vandrade hvar sin sjelfständiga väg i denna sak. Wedel,
hvilken såsom Norrman till både börd och tänkesätt ej behöfde
eller borde afte annat än sitt fäderneslands Norges bästa, kunde
tänka och handla friare än Christian August, hvilken såsom sin
konungs ombud i regeringen och vid arméen innehade en
ställning, der den enda pligten kunde råka i strid med den andra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:02:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tflitt/1851/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free