Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lappar.
■ Det är ej osannolikt att den finska stammen varit utbredd
öfver en vida större del af skandinaviska halfön, men emedan
i fordna tider ej blott Lapparne utan äfven de egentliga Fin—
narne förde ett slags nomadiskt lefnadssätt, hafva de icke lem—
nat några säkra minnesmärken efter sig. Så långt våra
skriftliga underrättelser gå tillbaka har dock ingen finsk befolkning
varit bosatt vester om Kalix elf, och om äfven Lappar kring—
ströfvat utefter fjellryggen ända ned till Da lar ne, så har dock sa
väl Jemtland som Dalarne en så öfvervägande skandinavisk
befolkning, att Lapparnes betydenhet der endast är att jemföra med
Ziguenarnes i andra länder. Äfven i den egentliga Lappmarken
trängas de alltmer undan upp emot fjellen, så att den södra
delen, eller Asele och Lycksele lappmarker redan kunna räknas
som svensk bygd, med undantag af sjelfva fjelltrakterna, och i
det hela ej mer än halfva arealen torde kunna anses vara i
deras besittning, då den svenska och finska befolkningen inom
Lappmarken redan år 4848 steg till omkring 46,000. Äfven
inom Finland trängas Lapparne alltmer undan åt norden och
räknas för närvarande ej utgöra mer än 4000 personer af
omblandad härkomst. Största antalet af den lappska stammen
torde numera finnas i Norge, der den år 4845 beräknades stiga
till 44,464 personer*). Hela stammen lärer knapt utgöra mer
än något öfver £0,000 personer.
*) Finnar hafva visserligen under sednare tider bosatt sig inom
det egentliga Sverige, men dessa kolonier härstamma icke från äldre
tider än slutet af 16:de och böijan af 17:de seklet. Karl DC upplät
såsom hertig §t Finnar ödeshemman och torpställen på de den tiden
betydande gränsskogarne inom hans hertigdöme. Kålmården, Tiveden,
skogstrakten mellan Nerike, Yermland och Dalarne samt den utmed
norska gränsen blefvo sålunda uppfylda af Finnar, hvilka förmodligen
först af Ryssames härjningar föranleddes att lemna sitt land och sedan
spridde sig äfven öfver det norra Sveriges skogar. Deras antal
förökades sedan af finska landstrykare, hvilka ville undgå utskrifningarne, och
som de medelst svedjande förödde skogarne, fann sig regeringen
nödgad att redan år 1636 utfärda en sträng förordning mot deras ofog,
samt att sedan anbefalla, att de som ej ville ordentligen bosätta sig,
skulle öfverföras till Nya Sverige. Emellertid bibehöllo sig spridda
finska nybyggen på de större skogarne under hela det sjuttonde seklet,
men afkomlingarne hafva efter den tiden i det närmaste sammansmält
med den omgifvande svenska befolkningen. Endast vid gränsen emellan
Yermland och Norge och till en del på andra sidan riksgränsen hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
