Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deesa gång tiU Finnland, och biskoparne regerade.
Men pesten rasade i Stockholm, och biskop Kettil
dog i denna sjukdom. Erik Axelsson Tott samt
Nils och Sten Sture förklarade sig för konung Carl,
och denne återkom ändtligen för tredje gången samt
blef till sin död bibehållen på thronen genom
Sturarnes svärd. Han dog den 15 Maj 1470 och
utsåg på sin sotsäng Sten Sture, sin systers son, till
Svea Rikes Föreståndare.
Men många voro de, som icke ville erkänna
utnämningen. Erik Carlsson Wase, Trotte
Carlsson, Ivar Green och mångfaldiga andra anhängare
af konung Christian vägrade dertill och arbetade
ifrigt för den Danska konungen. Dalkarlarne och
Stockholms borgerskap voro dock herr Sten
tillgifna; den nya ärkebiskopen, Jakob Ulfsson, var
också Svenskt sinnad; Sturar och Tottar stodo
på herr Stens sida, och så blef han den 1 Maj
1471 uti Arboga högtidligen vald till Sveriges
Riksföreståndare. Men redan låg konung Christian
utanför Stockholm med en mägtig flotta, beredd att med
vapenmagt taga den krona, hvartill han trodde sig
hafva rättighet, och understödd af talrika
Svenskar, både herrar och bönder. Från Vangsön (den
n. v. Skeppsholmen), der hans flotta låg, hade han
underhandlat med Svenskarne och lofvat dem guld
och gröna skogar; “han skulle bli dem en huld och
rättvis höfding“. Men när Svenskarne drogo ut på
tiden, beslöt han ändligen att pröfva krigets lycka.
Den 1 September 1471 landsteg han med hela sin
här på Norrmalm. Denna här, som bestod af
Danska ädlingar med deras svenner samt af Skottska
och Tyska legoknektar, alla stridsvandt folk, på hvilka
konungen synnerligast förlitade sig, slog läger på
Brunkeberg och uppkastade mot staden jordvallar,
s. k. “skärmor“ och andra skansarbeten, hvarifrån
stadsfolket oroades med kärrebyssor. Vid
Käpplingen låg den kungliga flottan, och öfver
Näckströmmen uppfördes en stark bro, för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
