Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Träet och dess historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ihop. Fogningarna blifva större, dagern lyser mellan brädslagningen
och fönsterna låta lätt öppna sig.
Vid förfärdigandet af möbler gör snickaren alltid afseende på
dessa egendomligheter hos träet. Dörrar och fönsterluckor gör han icke
af ett likformigt stycke, hvartill bräderna blott hoplimmas, utan han
förfärdigar dem af hyflade ramar, i hvilka de deri infogade skifvorna
kunna efter behof utsträckas eller hopdragas. Ett större enkelt bräde
torkar också vanligen olika; på porösare ställen hastigare än på
kompaktare. Det slår sig således så mycket lättare, ju tunnare det är.
Vid förfärdigande af bordskifvor och dylika föremål söker snickaren
att förhindra detta derigenom att han på undre sidan anbringar
tvärslåar, hvilka hålla bräderna raka.
Den kraft, som trä eger, då det hastigt sväller eller torkar, är
ganska betydlig. Man kan spränga sten med träkilar, om man slår
in dem stadigt då de äro torra och derpå gör dem fuktiga. Om
torkningen och utsvällningen hos trä sker mycket ojemnt, så händer det
till och med att panel- och dörrposter remna och spricka sönder. Allt
efter som det härtill använda trävirket är groft och tjockt, blifver
också det ljud olika, som dervid låter höra sig. Stundom smäller det
liksom om man sloge med ett spö emot ett bräde; en annan gång hör
man ett gnisslande eller en ihålig hvissling och i större trästycken blir
knallen lika stark som om den härrörde från ett pistolskott.
Innan man upptäckte de verkliga orsakerna till dessa ljud, blefvo de
som bebodde rummet icke sällan skrämda deraf; vidskepelsen uppfann
allehanda historier för att förklara dem. Då de alltid låta höra sig vid hastigt
ombyte af väderlek, företrädesvis höst eller vår, men vid dessa
tidpunkter, just med anledning af den ombytliga väderleken, de flesta
dödsfall förekomma, så begick man den villfarelsen att sätta folks död
i förbindelse med detta knakande och brakande hos trä, och man
förmenade att de döendes själar vid sin hädanfärd på detta sätt gåfvo
sina slägtingar och vänner en särskild vink. Man trodde sig alltså
i träet höra ett andarnes egendomliga språk och ännu i dag gifves
en och annan snickare, som, då det gnäller i träet, säger till sina
gesäller: »Hyfveln gnisslar i träet; det betyder att vi snart få göra en
likkista!»
I nyare tider har man icke åtnöjt sig med de krafter, hvilka
verkligen förefinnas hos trä; man har, dels genom att missförstå åtskilliga
fenomener, men dels också af bedrägeri föranlåten dertill, kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
